Relativt många sörmlänningar väljer borgerliga begravningar. I fjol stod de för 13 procent av begravningarna, vilket kan jämföras med sju procent 2008.
– Utvecklingen går relativt sakta, beroende på att de som begär aktivt utträde ur Svenska kyrkan är relativt unga fortfarande, säger Ulf Lernéus, förbundsdirektör hos Sveriges begravningsbyråers förbund.
För de som vill att begravningen hålls i en kyrka handlar det numera oftare om tradition än om religiösa skäl.
Att en person gått ur Svenska kyrkan kan komma som en överraskning för de efterlevande. Är man inte medlem har man inte rätt till en begravningsceremoni i kyrkan, även om undantag kan göras så länge det inte går emot den avlidnas vilja.
Något som ökar snabbare är hur många som begravs helt utan ceremoni – nu är det åtta procent av sörmlänningarna. För tio år sedan låg siffran på 1,6 procent.
Antingen handlar det om ett aktivt val eller om att de efterlevande inte visar någon form av aktivitet, enligt Ulf Lernéus.
– I alla tider har begravningar präglats av hur samhället mår och ser ut. Vi har aldrig haft så många ensamhushåll. Vi har en annan kultur och känner inte riktigt samma behov, säger han.
En begravningsgäst om året "försvinner", enligt statistiken. Nu är det i snitt 24 gäster på en begravning.
– Det beror på att vi i våra dödsannonser skriver att den äger rum i kretsen av de närmaste, eller att begravningen ägt rum. Det är inte så att vi inte vill gå, säger Ulf Lernéus.
Att förbereda inför sin egen bortgång genom att skriva ned hur man vill ha det är fortfarande ovanligt, men tycks öka. Ett skäl är att fler, frivilligt eller ofrivilligt, lever ensamma.
– Vi ser också värdet av det för de efterlevande. Det ska rätt mycket till för att gå förbi den avlidnes önskan, säger Ulf Lernéus.
Omkring fem procent av alla begravningar i landet tas om hand av kommunen, då den avlidna inte har några anhöriga som kan eller vill ta hand om arrangemanget.
Hur många begravningar är utan besökare?
– Det är inte jättemånga faktiskt. Det kan vara så att det inte fanns så många efterlevande. Jag har faktiskt suttit med någon gång. Någon borde finnas där och ta avsked, säger Kalle Hansson, kyrkogårdschef i Nyköpings församling.
9 000 gravar finns på Nyköpings församlings fyra kyrkogårdar. Men den traditionella gravstenen är inte lika självklar längre.
Fler och fler direktkremeras, men det utesluter inte att man ändå har någon slags minnesceremoni.
– Ett avslut behöver man. Jag misstänker att saknaden kan bli större framöver annars, säger Kalle Hansson.
Sedan kyrkan skildes från staten har kommunerna haft begravningsombud, som bevakar rättigheter för personer som inte tillhör kyrkan och som kollar att begravningsavgiften går till utsett ändamål.
I Vingåker har tidigare kulturchefen Lars Furborg haft uppdraget, som även omfattar att se till att det finns lokaler för icke-religiösa begravningar.
– Det kan i princip vara varsomhelst. Kapellet kan avkristnas, så att det är utan religiösa symboler. Folkets hus har också förekommit, säger han.
Att förrätta begravningar har inte ingått i uppdraget, men Lars Furborg har ändå tagit sig an det.
– Det är ett viktigt uppdrag, väldigt lärorikt. Lite nervöst i början men man lärde sig efterhand, säger han.
Kremationer och begravningar utan ceremoni kommer öka de kommande 20 åren, tror Ulf Lernéus.
– De som är födda på 80- och 90-talet har en lite annorlunda syn på döden. Jag tror att de kommer stanna upp, det är en viktig stund att ta tillvara på, säger han.