Ibland kallas de amatörarkeologer, ibland skattjägare. Enligt egen utsago är de detektorister, en växande skara hobbyletare som entusiastiskt söker i jord och vatten efter föremål som inte sett dagens ljus på länge.
Med metalldetektorer letar de efter allt från nutida guldtior och borttappade smycken till historiska artefakter.
– Uppenbart är det en hobby på uppåtgående.
Det konstaterar länsantikvarie Åke Johansson. Det är till hans avdelning vid länsstyrelsen, kulturmiljösektionen, som hobbyletarna vänder sig för att få lov att använda metalldetektorerna. Det har de under senaste åren gjort i sådan omfattning att länsstyrelsen överhopats med ansökningar.
Trenden är densamma i hela landet men i Sörmland har ansökningarna ökat med mer än 1 000 procent.
– Det medför en ganska hård och svårhanterlig arbetsbelastning för oss. Vi ska ha vårt fokus på samhällsviktiga funktioner som bostäder, järnvägar och vägar. Hobbyärendena måste vi därför prioritera ner.
Vem som helst får inneha en metalldetektor. Men den får enligt kulturmiljölagen inte användas utan länsstyrelsens tillstånd. Syftet med det är att freda och skydda forntida lämningar. Att söka efter sådana med metalldetektor är ett allvarligt brott, eftersom ingrepp i en fornlämning inte får göras hur som helst.
– Dels finns en risk att fornlämningarna kan ta skada, dels att de blir plundrade i kriminellt syfte att sälja hittade föremål vidare. Lagen är till skydd för vårt kulturarv.
Landets länsstyrelser fick i fjol in 2 000 tillståndsansökningar, varav nästan 100 i Sörmland. I skrivande stund ligger flera ansökningar om att få söka metaller på badstränder i nästan alla länets kommuner.
Det första länsstyrelsen gör, är att undersöka om den angivna platsen ligger inom eller i närheten av kända fornlämningar. Då blir det ett nej. Kulturmiljösektionens arkeologer gör sakkunniga bedömningar som ibland även innefattar en landskapsanalys.
Prövningarna är sällan enkla, påpekar Johansson. Även därför tar handläggningen tid – för lång tid, enligt Justitieombudsmannen. Länsstyrelsen har av JO fått en erinran om att handläggningen måste ske så snabbt och billigt som möjligt.
– Det innebär inget annat än det vi redan gör. Men för att klara mängden av hobbyärenden snabbare skulle vi behöva inrätta extra heltidstjänster. Det har vi inte resurser till. Men det betyder inte att vi struntar i hobbyletarna.
I sommar väntas nya föreskrifter om tillstånd till metallsökare införas – dock utan efterlängtade lättnader för hobbyletarna.
Det påtalas i ett remissvar till Riksantikvarieämbetet från Sveriges metallsökarförening. SMF är den största organisationen för detektorister. Den driver tesen att tillståndsprövningen är alltför rigorös, och vill tvätta bort stämpeln på hobbyletare som presumtiva plundrare.
Hotet mot fornlämningarna är överdrivet, anser SMF. I likhet med Brottsförebyggande rådet konstaterar föreningen att fallen är få där metallsökare har använts vid plundring.
SMF och dess medlemmar tycker att det är viktigt att skydda forntida lämningar. Men det utesluter inte möjligheten till lättnader i regelverket, anser SMF.
I stället ser föreningen hur tillståndsprövningen kan begränsa till exempel för Polismyndigheten att ta hjälp av spetskompetenta hobbyletare vid akuta brottsplatsundersökningar. Även i ett sådant fall krävs en ansökan som länsstyrelsen ska ta ställning till. Under tiden riskerar viktig bevissökning att gå om intet, skriver SMF.