Bea – hemlig spion i stans matbutiker

Hon har hängt på tjuvars rygg när de försökt fly på moped.

Hon har jagat ligor med bil i väntan på polisförstärkning.

Hon har blivit omkullslagen och fått hjärnskakning.

Hon blir dagligen kallad hora, fitta och jävla kärring.

Men hon gillar sitt jobb.

"Vi butikskontrollanter får ofta agera både målsägande och vittne när mattjuvarna ställs inför rätta".

Foto: Frida Glenning Ströberg

Många tänker sig kanske att en civilklädd butikskontrollant är närmare 1,90 lång och biffig. Ett manligt muskelknippe runt 30 år, som bara genom sin uppsyn ingjuter respekt.

Vi inser snabbt att det är en vanföreställning när vi träffar "den lilla terriern" utanför Ica Supermarket i Berga, Linköping. Det är butikschefer som tipsat om henne. För att hon är ett sådant superproffs på att upptäcka, avslöja och "sätta dit" både enstaka tjuvar och det som blir allt vanligare – ligor. Det handlar om 100-tals gärningsmän.

Bea är 51 år och 158 centimeter lång. Eller "158 och en halv" påpekar hon leende. Hon ser snäll och "vanlig" ut, men betydligt yngre än 51.

– Det är i själva verket en fördel att jag kan tas för vilken kund som helst. Det underlättar för mig i jakten på tjuvarna.

Och de blir allt fler.

Bea hade jobbat med psykiskt sjuka och som säljare när hon för 22 år sedan sadlade om. Efter utbildningen blev hon stationär vakt på Saab, men gick efter något år vidare till Securitas.

– Butikskontrollutbildningen handlar inte bara om självförsvar utan också juridik. Om exakt vad jag har befogenhet att göra enligt envarsrätten, när det gäller gripande, självförsvar och kvarhållande av en misstänkt.

Hennes distrikt innefattar Östergötland och Sörmland. Hon rör sig i ett 40-tal butiker. Kontrollanterna roterar hela tiden, för att minimera risken att bli igenkända av återfallsförbrytarna.

"Kött är ligornas mest begärliga stöldgods. När jag lyckas sätta dit en liga är adrenalinet på topp", säger Bea, butikskontrollant sedan mer än 20 år.

Foto: Frida Glenning Ströberg

Hur kan ett jobbpass se ut?

– Jag tar en kundkorg för att se ut som vilken kund som helst. Jag rör mig mycket vid entrén för att hålla koll på vilka som kommer in. När jag ser en misstänkt individ följer jag efter på avstånd.

Vad utmärker en "misstänkt individ"?

– Olika saker som jag hela tiden läser av. Kläderna kan vittna om en drogmissbrukare. Men det kan också vara så att personen är proper upptill, men har väldigt sjaviga skor till exempel. Ryggsäckar och stora medhavda väskor kan vara en annan varningssignal.

– Men mest handlar det om deras uppträdande. Jag har lärt mig att läsa människor utifrån deras beteende, som att de flackar med blicken, kollar efter kameror i taket eller är utstuderat målinriktade.

Under ett "lyckat" arbetspass kan hon ta fem kunder i en och samma butik.

"Många jag möter har kniv och skyddsväst", säger Bea som själv har skottsäker väst, överfallslarm och i handväskan handfängsel.

Foto: Frida Glenning Ströberg

Hur har tjuven förändrats under dina år?

– Förr handlade det mest om drogmissbrukare eller unga tjejer, inte sällan med en anorexiproblematik och medföljande kleptomani, som inte är helt ovanligt. Idag är det mer ligor och beställningsjobb där man stjäl stora mängder kött, särskilt från stora matbutiker som ligger nära E4 där det finns snabba flyktvägar.

– Men på senare tid, med skenande matpriser, har en ny typ dykt upp. Det handlar om "normal-Svenssons", småbarnsmammor och pensionärsspar. De stjäl inga mängder, utan ett enstaka skinkpaket eller en ost. Det är väldigt sorgligt. Klassklyftorna har definitivt vidgats under senare år.

Om det förr var mer av handgemäng och högljutt tonläge har det nu blivit generellt våldsammare. Fysiskt och psykiskt farligare. Ofta vapen.

– Många av dem jag möter har både skyddsvästar och knivar.

När blir det våldsamt?

– När tjuven inte gör som jag säger och ger tillbaka varorna, eller försöker fly. Då kan det bli fullt slagsmål och jag ger mig inte. Jag ska ha tillbaka dem! Men om jag upplever att en situation kan bli för farlig, med exempelvis en drogpåverkad, eller att polisen inte ska hinna fram, ställer jag mig bakom personen i kassakön och säger: "Betala för det du har stoppat ned i väskan eller lämna tillbaka varorna. Då låter jag dig gå."

Hon ser ut och rör sig som vilken kund som helst, men har sitt fulla fokus på mattjuvarna, som blir allt fler.

Foto: Frida Glenning Ströberg

Jobbet har påverkat fritiden. Det har hänt att personer hon tidigare haffat har gjort mantelrörelser mot henne på stan, som om de höll i en pistol, och sagt "jag ska klippa dig".

– Ibland har jag haft barnen med mig, det har varit jobbigt. Men vanligare är faktiskt att jag får hejarop av typen "han sprang åt det hållet". Jag har blivit bekant med dem jag tagit flera gånger, som missbrukare, och fått beröm för att jag inte leker låtsaspolis, utan alltid är respektfull.

Kan inte det vara svårt?

– Nej, det handlar ofta om tragiska människoöden, människor som egentligen skriker på hjälp.

Vad är svårast?

– Att ertappa mammor med barn som stoppat stöldgodset i barnens ryggsäckar. Att konfrontera dem, framför deras barn, gör ont. Ibland skyller de på sina barn, trots att jag sett hur det gått till.

Ica Supermarket där vi befinner oss är en utsatt butik. Det årliga snatterisvinnet på väldigt mycket större Ica Maxi är två miljoner per år. I Berga en miljon. Det säger mycket om problematiken här.

– Stora gäng av invandrarungdomar har den lokala affären som fritidsgård. På luncherna och efter skolan. Så är det på många håll. De är mycket oförskämda mot personalen. En del är så unga som 12. Det är inte klokt. Massor av energidrycker, butiksbakade grejer och godis stjäls.

Skottsäker väst, överfallslarm och handfängsel är obligatoriskt utrustning för butikskontrollanterna numera.

Foto: Frida Glenning Ströberg

Beatrice är skicklig. Polisen har kallat henne "den lilla terriern". Skicklig på att avläsa människor. Trygg i sin roll.

Ändå tystnar hon för första gången när jag frågar om drivkraften.

– Den börjar dala tyvärr. Rättsväsendet är för saktfärdigt och gränsen för vad som bedöms som stöld flyttas hela tiden. Förr var den 600 kronor, nu är den 1250. Ärendena läggs på hög och vi jobbar i motvind.

Hon funderar en stund.

– Drivkraften är kunderna och handlarna. De måste kunna känna sig trygga på sin arbetsplats och ska inte behöva hamna i farliga situationer. 

När får du fullt adrenalinpåslag?

– När jag upptäcker en organiserad liga med 4-5 personer. Då blir jag som bäst. Att följa efter en bil, ta regnummer och få uppslutning av flera polisbilar. Viss skillnad mot att avslöja en kexchokladsnattare . . .

Någon yrkesskada?

– Ser jag en skummis på fritiden har jag svårt att inte följa efter och sedan informera personalen. Min familj har mer än en gång blivit lämnad mitt i en affär med orden "jag kommer strax".

Som expert på att inte bli upptäckt skulle hon kunna bli den perfekta "gentlemannatjuven", som stjäl utan att ertappas.

– Ha! Nja, jag nöjer mig med den omväxlande, teatraliska roll jag redan har. Varje dag är ett skådespeleri.