Så sent som i december blev en ryttare påkörd när hon var ute och red på en mindre väg utanför Säffle. Hästen kastades i diket vid kollisionen och bröt båda bakbenen, enligt Värmlands folkblad som rapporterade om händelsen. Även ryttaren bröt ett ben och fick föras med ambulanshelikopter till sjukhus. Bilisten chockades.
En som dagligen har hjärtat i halsgropen är Veronica Wallenius, hästägare i Strängnäs. Trafiken omkring stallet där hennes hästar står har ökat de senaste åren på grund av nybyggda hus i området.
För snart två månader sedan hamnade hon och hästen i diket efter att en skåpbil dundrat förbi i full fart, och skrämt hästen så att den tog ett felsteg och föll.
– Skåpbilen saktade inte ens ner efteråt. Då var jag riktigt skakis, säger Veronica Wallenius som är glad att ingen av dem gjorde illa sig.
Hon rider helst inte längs vägen om hon kan undvika det, men eftersom en häst med ryttare i de flesta situationer räknas som ett fordon har hon ibland inget val. Att rida på gång- och cykelvägar är inte tillåtet.
– En vanlig kommentar är att vi inte har någonting på vägarna att göra, men så är det inte. Häst och ryttare har lika stor rätt att röra sig på vägen som bilar. Men vi har förstås också en skyldighet att följa trafikreglerna, säger Veronica Wallenius.
I många fall är reglerna desamma för ryttare som för bilister. De ska färdas på höger sida av vägen och följa bestämmelserna för stopp- och värjningsplikt. Ryttaren ska signalera när ekipaget svänger, genom att sträcka ut handen som en cyklist.
Veronica Wallenius förstår att hon inte kan tala för alla ryttare, men menar att de flesta är väldigt noga med att följa reglerna för sin egen säkerhets skull. Det finns inget krav på reflexer och belysning om man inte kör med vagn eller släde, men det är en billig livförsäkring för både hästen och ryttaren.
– I mitt stall är vi väldigt noggranna. Vi har reflexer även dagtid för att vi ska synas bättre, säger hon.
När ryttare tycker att en bilist ska sakta ner brukar de signalera på samma sätt som poliser, genom att sträcka ut armen åt sidan och föra den upp och ned. Men alla bilister förstår inte det här, enligt Veronica Wallenius.
– Många gånger tror bilisterna att jag vinkar åt dem, och så de vinkar bara tillbaka och kör vidare i samma hastighet. Det finns så mycket okunskap.
Hon och hennes stallkamrater vill slå ett slag för trafiksäkerheten och informera bilister om hur de bör bete sig när de möter en häst i trafiken. Första steget är att dela ut lappar i brevlådor omkring sitt stall, men i förlängningen hoppas de att informationen sprider sig till hela landet.
– Ingen häst är hundra procent säker, hur snäll den än är. Blir de rädda reagerar de med flykt. Då räcker det inte att bilisterna saktar ner från 90 till 50, man ska köra så långsamt så att man kan stanna med god marginal, säger Veronica Wallenius.
Hon liknar det med att köra förbi ett barn på cykel eller en älg.
– Ingen skulle blåsa förbi i 50 då, säger hon.