Varje stor rockgrupp har medlemmar som klivit av eller plockats bort utmed vägen. Eskilstunapolisen Thomas Bergquist är en av dem.
– Jag var ledsen ett tag, men det var no hard feelings. De var superinriktade på bandet, medan jag hade annat i livet just då, säger Thomas Bergquist så här 24 år senare.
Han och Martin Sköld träffades i ett teaterprojekt på S:t Eskils skola när Thomas gick sista gymnasieåret och Martin det andra.
– Vi hittade varandra direkt, vi lirade verkligen och hade roligt ihop. Martin hade massor av skivor och vi gillade samma sorts musik - bara depp, mycket the Cure. Vi spelade skivor ihop och så småningom också gitarr. Vi kunde lite ackord, spelade lite ur olika böcker, tränade och höll på så där som man gör.
Musik hade alltid varit ett av Thomas Bergquist största intressen, han spelade fiol i kommunala musikskolan och nu gick han på högre musiklinjen.
– Min bakgrund var åt det klassiska hållet, medan de andra var rätt lyckligt ovetande om harmonier och sånt. Men det var innan Jocke kom in i bilden. Jag insåg snabbt att han hade verklig koll. Och han bara sprutade ur sig låtar.