Annelie Lindholm är universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad och har forskat på BMI hos små barn upp till fem års ålder.
Hennes forskning visade att barn med förhöjt midjemått kan missas, om BMI används som enda mått. För att komplettera BMI-måttet har hon även mätt barnens midjemått i relation till deras längd.
– Då såg vi att det fanns barn som vid fem års ålder kunde ha ett normalt BMI, men deras midjemått var förhöjt i förhållande till de andra barnen, säger Annelie Lindholm.
BMI mäter en persons vikt i förhållande till längden. Men måttet skiljer inte på om vikten kommer från fett eller muskler.
– Sedan säger mätvärdet inte heller någonting om var på kroppen fettet sitter, konstaterar Anneli Lindholm.
Det här innebär exempelvis att en i övrigt smal person, men med bukfetma, kan få ett relativt lågt BMI. Eller att en muskulös person kan få ett högt.
Samtidigt visar forskning på vuxna människor att bukfetma är farligare än om fettet sitter på andra delar av kroppen.
När det gäller hälsorisker kopplade till ett förhöjt midjemått hos barn pågår forskning. Men utifrån sin studie menar Annelie Lindholm att BMI-måtten bör kompletteras med midjemått.
– Man kanske inte bara klarar sig med det ena utan behöver det andra också.
Det betyder inte att man bör sluta använda sig av BMI, enligt Annelie Lindholm. Måttet ger en indikation på eventuella hälsorisker kopplade till vikt och fångar även in förändringar över tid i en befolkning.