På fönsterbrädan på Sofia Wernerssons veranda står loppisinhandlade prylar som är typiska för hennes och Jessica Flyckts stil.
Ingen av dem har bott särskilt länge i Eskilstuna. Sofia Wernersson flyttade hit från Stockholm för tre år sedan, och Jessica Flyckt för drygt ett år sedan. För att lära känna nya människor under sin mammaledighet, la Jessica ut en efterlysning i en Facebookgrupp – och fick napp från Sofia.
De klickade direkt. När de insåg att de också delade samma passion, växte vänskapen ytterligare. De älskar nämligen båda att gå på loppis – och har dessutom väldigt lika smak.
Men ivrigt loppisköpande resulterar snart i överfyllda hem.
– Jag älskar skatter, men har inte längre plats för dem. I stället för att gömma undan dem vill jag att nån annan ska ta vara på dem, säger Sofia Wernersson.
Lösningen blev att försöka sälja några av alla saker. Vännerna startade Instagramkontot Handpicked by vintagerabbit, och la ut ett första objekt. Sofia hade inte ens förstått att inlägget publicerats, förrän hon fick en köpare. Sedan dess har de sålt ungefär 100 objekt – och kontot är bara någon månad gammalt.
– Det är helt galet, man får nypa sig i armen, säger Jessica Flyckt.
De flesta saker säljs direkt och de har redan fått stammisar.
– Vi har fått höra att vi är för billiga. Eftersom sakerna säljs inom några minuter kanske vi är det. Samtidigt vill vi att våra följare ska känna att de gjort fynd. Vi gör inte det här för att bli rika, säger Sofia.
Vad är hemligheten då? Hur kan det funka att köpa saker på loppis och sälja vidare? Vem som helst kan ju gå på samma loppis.
– Vi ser potential i saker som andra bara går förbi. Den här björnen till exempel, den ser man inte på en dammig hylla där det står en massa andra bruna saker, säger Jessica.
Men på den vita fönsterbrädan på Sofias veranda – där den nu står intill saker i guld, läder och glas – får den ett eget liv.
Sofia Wernersson och Jessica Flyckt köper bara sånt som de själva skulle vilja ha. Om det inte blir sålt, kan de alltid behålla det själva. På så sätt håller de också en enhetlig stil på sakerna de säljer.
– Det är silver, trä, guld, brunt och kvalitetsporslin, säger Sofia.
– Ja, vi är inte så färgspralliga. Vill man köpa ett Marimekkotyg finns det andra som säljer det, säger Jessica.
En glasskål fylld med färgglad fudge förgyller fikabrickan. Sockertången bidrar till stämningen.
Loppisfynden fotograferar de hemma hos Sofia. Ofta i ett sammanhang som inspirerar till ett nytt användningsområde för prylen. Sedan kompletterar de med en fantasifull text, när saken läggs ut till försäljning.
– Vi vill skapa en känsla. Vi har nog väldigt bra fantasi gällande var en sak kan stå eller vad man kan göra med den. Många har inte det. Våra sambor brukar bara säga "vad ska du ha den där till?", säger de och skrattar.
En viktig tanke bakom projektet är också återbruket.
– Hela vår ambition är att göra något bra. Vi vill få folk att förstå vilka skatter det finns på loppisar, i stället för att lägga orimliga summor på sämre kvalitet.
Återbrukstanken går igen även när varorna ska skickas till kunderna.
– Vi kan packa en kristallvas i ett rispaket, med tidningspappret som vi slog in den i på loppisen.
Framöver har de tankar på att skänka delar av vinsten till olika välgörenhetsorganisationer. För Sofia och Jessica kommer inte att släppa sitt gemensamma projekt när de börjar jobba igen.
– Det är ju våran lilla bebis, säger Jessica, och får medhåll av Sofia:
– Vi är ju loppisknarkare! Få saker ger ett sånt rus som när man hittar något som är riktigt, riktigt speciellt.
Jessica Flyckt och Sofia Wernersson är båda föräldralediga och har startat ett gemensamt Instagramkonto där de säljer handplockade loppisfynd. Soffan de sitter i är också köpt i andra hand.