Mitt ointresse för odling har alltid funnits där. När jag var liten bodde vi i ett hus med stor trädgård i Eskilstuna. På ena kortsidan låg landet i vilket mina föräldrar tillbringade svettiga sommardagar med att försöka driva upp morötter, sockerärtor och olika sorters sallat. Gödslade, vattnade, plockade ogräs. Man kan tycka att jag borde ha hjälp till eftersom även jag kalasade på grönsakerna och rotfrukterna när de väl var skördade, men sniglarna på salladsbladen var ju så äckliga. Och vem vill förresten bli jordig om händer och knän?
När jag var tolv flyttade vi till Nyköping och ett hus med betydligt mindre gräsplätt på baksidan. Fyra år tog det för mig att glömma hur osexigt jag tidigare uppfattat det med jordiga händer och hur slemmiga skadedjur kan vara. 16 år och mitt i processen med att hitta mig själv fick jag för mig att jag var en sådan där sann, brokig bohem. Jag inhandlade en påse tomatfrön och planterade dem varsamt i krukor. Jag skulle bli självförsörjande! Entusiasmen dog ungefär samtidigt som de gröna plantorna, det vill säga några veckor senare, eftersom jag glömde vattna dem. Oh well.
Nej, jag är sannerligen ingen brokig bohem och ingen hemmaodlare. En lat stadsmänniska, ett barn av min tid är vad jag är. Det urbana samhället är ultraspecialiserat, något som har många fördelar, inte minst ekonomiskt. En nackdel är dock att genomsnittsmedborgaren hamnar oerhört långt från det hen faktiskt lever av: matproduktion. Avståndet blir långt mellan jord och bord. Det ger inte bara upphov till en mängd miljöovänliga transporter, utan skapar också en omedvetenhet hos konsumenterna. Med handen på hjärtat, visste du att produktionen av ett kilo tomater kräver 214 liter vatten – och att det ändå är lite jämfört med många andra livsmedel?
Att vara en produkt av sin tid är inte alltid något att vara stolt över. Färskvatten är ingen bristvara i Sverige men torka och törst är, som vi vet, orsaker till sjukdomar och konflikter på många andra platser på jorden. Hemmaodling är ofta mer hållbart än konventionell odling i flera avseenden. Avståndet från land till bord är minimalt och medvetenheten om arbetsvillkor, innehåll och vattenkonsumtion maximal. Ni hemmaodlare - ni ambitiösa, medvetna och jordiga - är egentligen några av vår tids hjältar. Jag är en bättre representant för vår tid, men ni borde vara det!