I dagarna har debatten gått varm om specialkost i landets skolmatsalar. Röster har höjts, bland annat på  ledarsida i den här tidningen, för att begränsa individanpassningen med hjälp av nationella riktlinjer för vilka önskemål som bör beaktas. Detta sedan en enkät Dagens Nyheter skickat till landets kommuner visar att den individanpassade kosten blir allt vanligare.

Av de 171 kommuner som svarade uppgav 83 procent att det skett en kraftig ökning av elever i grundskolan som begär specialkost och de vanligaste skälen uppgavs vara allergi och intolerans, religion och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Från flera håll flaggades det samtidigt för en ohållbar situation med kökspersonal som tvingas laga en mängd varianter av samma lunch för att tillmötesgå olika krav och önskemål.

Tidningen har vänt sig till måltidsansvariga i Sörmlands kommuner med en liknande enkät. Där framgår att specialkosten skapar huvudbry även här. I sex av nio kommuner har andelen specialkost ökat de senaste tio åren – i de flesta fall kraftigt. I flera kommuner upplevs ökningen främst bestå av "önskekost" snarare än medicinskt motiverad kost.

– Efterfrågan på anpassad kost ökar hela tiden. Då menar jag efterfrågan, inte behovet. En stor del av ökningen består av livstidsrelaterade beslut. Man bestämmer sig för att gluten är farligt och vill inte att ens barn ska äta det, till exempel, säger Karin Lundell, måltidschef i Strängnäs kommun.

– Det är otroligt problematiskt. Vi vill att det stora flertalet ska få så bra mat som möjligt. Den ska vara god, näringsrik och lagad från grunden. Men när vi styr om offentliga resurser från det stora flertalet till ett fåtal individer så dränerar vi verksamheten på resurser.

Hon får medhåll av Camilla Wiström, kostchef i Katrineholm.

– Det har blivit mycket mer tyckande. Föräldrar som bestämmer att det här vill inte jag att mina barn ska äta. Barn som av medicinska skäl behöver annan mat ska självklart få det, men det är inte alla som faktiskt behöver den, säger hon.

Enligt Kost & Näring, en branschförening inom Ledarna för kostchefer, består ungefär 20 procent av alla skolluncher idag av någon form av anpassad lunch. Högst andel i Sörmland har Katrineholm med 25 procent följt av Nyköping och Strängnäs (20), Trosa (14) och Oxelösund (12,8). Lägst andel har Eskilstuna (2–6), följt av Flen (6), Gnesta (5–10) och Vingåker (10).

Eskilstuna, Flen och Vingåker är de enda kommuner där andelen specialkost inte ökat de senaste tio åren. Lina Sjöberg, kostchef i Eskilstuna, säger att den tvärtom minskat sedan kommunen införde krav på intyg 2018. Liknande krav har nyligen införts i Oxelösund och Strängnäs och finns sedan tidigare i Nyköping, Trosa och Gnesta. 

Kost & Näring har de senaste åren arbetat för en branschöverenskommelse för nationellt jämlik hantering av medicinskt motiverad specialkost och väntas senare i januari presentera förslag på nationella riktlinjer. Bland Sörmlands kommuner råder stor enighet kring att initiativet är ett välkommet sådant.

– Vi behöver vara eniga om vad som är skolans skyldighet, säger Susanne Larsson, enhetschef för mat och måltider i Vingåkers kommun.

Med undantag för Vingåker erbjuder samtliga kommuner varje dag ett vegetariskt lunchalternativ dit bland annat de som av religiösa skäl inte äter fläsk hänvisas.