Människor har försvunnit i alla tider. Förr i tiden använde man sig av radio eller annonser i tidningarna när man efterlyste försvunna.
I dag med internets och de sociala mediernas intåg i våra liv ser det helt annorlunda ut. Informationen sprids blixtsnabbt och det är inte alltid enkelt. Den som vill försvinna frivilligt i dag får räkna med att bli letad efter.
Att leta efter försvunna personer har blivit en folkrörelse. Men det är en folkrörelse där det precis som i andra organisationer och föreningar finns många olika viljor och ibland problem.
Missing people, den kanske mest kända frivilligorganisationen när det gäller att söka efter försvunna personer, har tidigare skakats av konflikter.
Enligt olika tips som kommit till tidningen skulle lokalavdelningen i Sörmland också ha problem med starka viljor, uteslutningar och schismer.
– Jag blev utesluten för att jag skulle ha brutit mot uppförandekoden och sekretessen, säger en tidigare medlem.
Ex-medlemmen är bekymrad för verksamheten i Sörmland, kritiserar den nuvarande ledningen och menar att den sörmländska verksamheten är på upphällningen.
Det här är uppgifter som Magnus Idebro, en av två operativa chefer i Missing people Sörmland, inte alls håller med om. Tvärtom. Och att det skulle ha skett några uteslutningar i länet dementerar han helt. Däremot har ingen människa försvunnit i länet på snart ett år, vilket gjort att föreningen inte har synts så mycket i media på ett tag.
– I Sörmland i dag finns en väl fungerande grupp som är redo att ge sig ut när som helst, säger han.
Väljer folk av olika anledningar att sluta i Missing people, är det inget konstigt med det, menar Magnus Idebro.
Kenneth Söderlund, pressansvarig för Missing people Sweden är inne på samma linje.
– Det är väl mänskligt att det finns olika viljor. Men man måste underkasta sig demokratiska regler och demokratiska val. Det är en stabil grupp i Sörmland, säger han.
Men det finns flera avknoppningar till Missing people i Sörmland. Ibland är det tidigare medlemmar som startat nya grupper men som alla har samma mål: att hjälpa, att göra skillnad och leta efter människor som försvinner.
– Det finns absolut ingen prestige i detta. Allt går ju ut på att hjälpa folk i nöd och det är väl underbart om flera kan ha det här engagemanget. Det är en fantastisk folkrörelse, säger Magnus Idebro.
Dennis Ejdvinsson, polis i Eskilstuna, med stor erfarenhet av att jobba med försvunna och med frivilliga krafter säger om denna stora folkrörelse:
– Jag tror man vill tillhöra något. Man vill göra något. Vi matas dagligen med elände och vill vara med i det "braiga" samhället i stället. Och kan man rädda ett liv... då är det en enorm tillfredställelse.