– Vi ville dra igång redan i januari, men blev hånade och skrattade åt. Det hette att det var en vanlig influensa. I februari, när det började rapporteras om att det skulle bli brist, bönade vi om att vi skulle börja samla på oss skyddsutrustning. Men ingen tog det på allvar.
Det säger en enhetschef inom äldreomsorgen i Nyköpings kommun som tidningen talat med under löfte om anonymitet. Personen beskriver hur ett omfattande arbete med att säkra skyddsutrustning därefter påbörjades. Men inte från arbetsgivaren. I stället var det personalen själva som tog på sig ansvaret.
– Det fanns ingenting. Vi fick sopsäckar levererade till oss där vi skulle klippa hål för huvudet. Som tur är började vi själva bunkra material tidigt och spenderade lediga dagar med att åka runt till olika byggmarknader. Anledningen till att vi har haft skyddsutrustning i äldreomsorgen hela tiden är att vi har fixat det själva. Vi har fått noll hjälp av den centrala staben.
Enhetschefen är starkt kritiskt till vad denne beskriver som svagt ledarskap inom hälso- och sjukvårdsorganisationen i kommunen och tror att detta, utöver haveriet med skyddsutrustning, även bidragit till bristfälliga rutiner bland personalen.
– Brister i följsamhetsrutiner finns i hela kedjan. Det går inte att bara skylla på timvikarier och språksvaga personer som jag ser att man gör på många håll. Jag vet språksvaga och timvikarier som är toppen på att sköta rutiner. Samtidigt ser jag erfarna sjuksköterskor som går rakt in till coronapatienter utan skyddsutrustning.
– Det handlar om personligt omdöme och hur man respekterar instruktioner. De tydliga rutinerna finns där, men svagt ledarskap på viktiga positioner gör att många väljer att jobba efter eget huvud. Det är jättefarligt i ett sånt här läge.
Enligt Region Sörmlands senaste siffror är smittspridningen i Nyköping mindre än hälften så stor som i Katrineholm, 31,6 fall per 10 000 invånare jämfört med 66,2. Enhetschefen tror att siffrorna kunde ha sett annorlunda ut utan vårdpersonalens insatser.
– Hade vi inte tagit de här stegen i början – var hade vi befunnit oss då? Jag blir alldeles mörkrädd när jag tänker på det. Jag hoppas att man, när allting är över, granskar hur hela den här processen har sett ut. Vem gjorde vad – och vem gjorde det inte?