Domherrar och gulsparv är typiska vinterfåglar.
Även om vintern är mild är det en god idé att hjälpa de fåglar som inte flyttar med lite extra föda.
– Naturen producerar inte ett skvatt så här års, vare sig det är snö eller inte, säger Leif Carlsson, styrelseledamot i föreningen Södermanlands ornitologer och vice ordförande i ornitologiska klubben i Eskilstuna.
En del fröer finns ännu kvar i vissnade växter, men när de är slut är det behövligt att bistå fågellivet med ny näring.
– Flera arter är beroende av att vi hjälper dem, säger Leif Carlsson.
Men den som vill anlägga en fågelmatning utanför husknuten har en hel del att tänka på. Att servera frön direkt på marken eller från en behållare där fågelmaten dräller ner på backen är enligt Leif Carlsson direkt olämpligt i tätbebyggda villaområden eller utanför flerfamiljshus.
– Man måste sköta det lite snyggt och måttfullt Det får inte vara så att matningen drar till sig smågnagare, möss, kajor och i värsta fall råttor.
Den som suktar efter en julkärve full med domherrar à la gammalt klassiskt Jenny Nyström-motiv bör också tänka om.
– Havre är väldigt energifattigt men gulsparvar gillar det om det ligger på marken. Men kärven i sig blir bara skräpig efter ett kort tag, säger Leif Carlsson.
Vill man utfodra fåglar nära bebyggelse är det i stället talgbollar som gäller. De kan hängas upp på behörigt avstånd från fyrbenta djur och lämnar få rester på marken.
– Talgboll lockar till sig exempelvis blåmes, talgoxe, pilfink och gråsparvar. Eftersom spillet är litet riskerar det inte att bli en olägenhet som förargar andra människor.
Har man en större trädgård eller tomt som gränsar mot en skog eller annan växtlighet där det inte gör så mycket att det finns en och annan gnagare, går det att ösa på lite mer. Bäst är att servera energirik, fet mat som solrosfrö och hampfrö som attraherar många vinterfåglar, bland annat domherre, grönfink, steglits och nötväcka. Bjuder man på äpplen, till exempel genom att sätta fast dem i en trädgren, kan man få besök av koltrast och sidensvans.
– Den som bor ensamt till kan omge sig av en rik fågelfauna.
Gemensamt för alla fågelmatningar är att de ska placeras nära exempelvis ett buskage så att bevingade gäster känner sig trygga.
– Är det helt öppet undviker småfåglarna att komma utan söker sig till någon annan restaurang. De måste känna sig skyddade från den farliga sparvhöken och katter som försöker smyga sig på.
Leif Carlsson är engagerad fågelskådare.
Fågelbord där fåglarna sitter bland fröerna och äter (och skiter) ska undvikas eftersom det kan sprida smitta och parasiter. Välj i stället någon typ av hängande behållare med sittpinnar och sopa rent under matningen emellanåt.
– Tyvärr kan sjukdomar spridas på utfodringsplatser. Gamla hannar som har högst rang sitter också högst upp och äter och lämnar efter sig spillning som ramlar ner på marken till de ungfåglar som är lägst i rang. Om man städar undan ibland kan man hindra att smitta sprids mellan fåglarna.
Vinterarterna kan ändras från år till år. Förra vintern fanns det gott om björktrast, gråsiskor och grönsiskor. Nu lyser de med sin frånvaro.
– Har knappt sett dem. Men har man tur kan man få se en dunbollsflock av stjärtmesar som stannar några minuter för att sedan försvinna, säger Leif Carlsson.
– Att mata fåglarna är ett trivsamt pyssel man ska unna sig för att må bra.