– Det är svårutredda brott för oss. Det man kan säga är att det ofta inte finns vittnen som ser när brottet sker. Det är också väldigt få fall med spår som vi kan använda oss av, säger Peter Steude.
Det förekommer att gärningsmännen närmar sig brottsplatsen vattenvägen och då hjälper inte grindar och vägbommar. Det händer också att båtar och motorer med bra lås och grova kättingar stjäls genom att bryggan plockas isär.
– Att det saknas spår kan beror på att gärningsmännen vet vad de gör. De undviker att lämna spår som fingeravtryck och kanske är material sådana att det är svårt att söka fingeravtryck på dem, säger Peter Steude.
Vid till exempel bilinbrott och villainbrott finns ofta grannar som kan vittna om vad som sker. Men småbåtshamnar ligger vanligen avskilda vilket ger tjuvarna gott om tid.
– Jämför med villainbrott, krossar du en ruta så finns risk att skära sig och lämna DNA. Men på en båt plockar man bort en motor och riskerar inte skador på samma vis.
Att skydda sig mot båtrelaterade brott är svårt och dyrt vilket tydliggörs i exemplet med samfälligheten i Näsbyviken.
Peter Steude berättar att det är större möjligheter att spåra stöldgodset när det läggs ut till försäljning. Då kan en misstänkt åtalas och kanske dömas för häleri, vilket inte visar sig i statistiken över stöldbrott. Uppklaringsprocenten för häleribrott i Södermanlands län har de senaste åren legat kring 60–70 procent.
– Vi poliser tycker att det är bra om berörda har ögonen med sig. Rör sig folk vid bryggor och båtplatser och man anar att det inte står rätt till, ring polisen. Något annat som kan vara bra är att märka sin båtmotor med till exempel DNA-märkning eller sätta dit ett GPS-larm så att det går att spåra godset.
DNA-märkningen består av en spray som inte syns med blotta ögat men framträder i UV-ljus. Varje spray är unik och kan efter registrering kopplas till den rättmätige ägaren om godset påträffas.