Många fåglar, som blåmesen, gillar talgbollar. Men är det kallt ute kan de bli för hårda för fåglarna.
Hos fröförsäljare är det stor efterfrågan på vildfågelfrö just nu.
– Vi säljer fågelfrö året runt, men nu är det riktigt mycket. Sedan det blev kallt säljer vi jättemycket. Men vi pratade om det här, att till viss del kan det nog ha med pandemin att göra, många sitter hemma och tittar på fåglarna i trädgården, säger Solveig Tornler, som arbetar på Stigtomta kvarn, som säljer många sorters djurfoder.
Till vildfåglarna är det i första hand vanligt solrosfrö och blandfrö som efterfrågas i butiken.
– Men det som slagit senaste året är skalade frön. Man får mycket mindre skräp under fågelmataren när fröna är skalade. Det har blivit en riktig storsäljare.
De vanliga talgbollarna, numera ofta utan nät, har fått konkurrens av "gourmet-talgbollen", berättar Solveig Tornler.
– Vi började lite smått att ta hem dem i fjol, men nu säljer vi dem hinkvis. Det är mer nötter i dem, de ska vara lite lyxigare. Vi säljer mycket jordnötter också, även några som matar ekorrar köper dem.
Torsten Andersson, medlem i Katrineholms-Vingåkers ornitologer, matar fåglar nära fågeltornet vid Näsnaren i Katrineholm hela vintern. Den här dagen har han sällskap av Krister Andersson, också aktiv i föreningen.
– Idag har jag med mig solrosfrö och jordnötter. Det går fem till tio kilo frö i veckan och ett par kilo nötter i veckan. Ibland har jag haft lite ister och svålar, men de är svårare att få tag i.
Till utfodringen kommer många blåmesar, men också talgoxe, svartmes och entita. I träden sitter tre större hackspettar och väntar på att människorna ska bli klara, så det blir lugnt runt matbordet.
Krister Andersson och Torsten Andersson fyller på fågelmat vid utfodringen i Katrineholm.
Niklas Aronsson, fågelexpert som skrivit boken "Mata fåglar", säger att solrosfrö är bra fågelmat att satsa på.
– Fåglarna vill ha energi, fett och protein. Rödhaken kan inte knapra på solrosfrö, den har för liten näbb, men den kan alltid få i sig smulor efter att en annan fågel ätit fröet. Det kanske blir lite ensidigt med bara solrosfrö. Jag skulle föreslå äpplen, som koltrastar, blåmes och sidensvans tycker om. Man kan halvera äpplena och sätta dem på en pinne.
Jordnötskorgen med sittpinnar underlättar för fåglarna.
Större hackspett gillar jordnötter, fett och talg. Ofta hör man att fåglar inte ska ha bröd.
– Men bröd är variabelt, fullkornsbröd är bättre, till exempel. Salt är inget problem i fågelmat. Dels behöver fåglarna salt, dels är det inte stora mängder.
Matar vi då fåglarna för vår egen skull, för att det är fint med fåglar i trädgården, eller skulle fåglarna ha svårare att överleva utan matningen? Niklas Aronsson delar in fåglarna vid fågelbordet i tre grupper: övervintrarna, chanstagarna och invasionsfåglarna.
Övervintrarna, som talgoxe, blåmes och större hackspett, är i Sverige hela året och hittar mat, de är anpassade till klimatet. Chanstagarna däremot, dit bland annat koltrast och rödhake hör, flyttar ofta söderut, men kan också chansa och stanna kvar. Är vintern mild och de överlever kan de välja häckningsplatser först, med bättre förutsättningar för att föda upp ungarna.
Större hackspett hör till de ganska vanliga gästerna vid fågelborden i Sörmland.
– Med några milda vintrar på raken kommer antalet koltrastar att öka. Men plötsligt kommer en sån här kall vinter. Den är de inte anpassade för, då är de väldigt beroende av fågelmatningen.
Den tredje gruppen vid fågelbordet kallar Niklas Aronsson för invasionsfåglarna. Dit hör bergfink, sidensvans och grå- och grönsiska. De kan flyga mycket långt i stora flockar för att hitta just sin specialföda, som bokollon för bergfinken och björkfrö för gråsiskan.
– Men de kan äta vid fågelborden om deras specialföda saknas.
Men det finns faktiskt också arter som kan missgynnas av matning. Dit kan talltitan höra, som stannar inom sitt revir hela året. För att överleva vintern hamstrar talltitan förråd under högsommar och höst, förråd som dock plundras av talgoxar. När talltitans förråd är decimerade flyttar talgoxen vidare till fågelborden, som bidrar till att den arten stärks, på talltitans bekostnad, berättar Leif Carlsson, vice ordförande i ornitologiska klubben i Eskilstuna.
Talltitan får det besvärligt på vintern, om talgoxarna fått tag i dess vinterförråd. Talgoxarna som art gynnas av fågelmatningen, medan talltitan får det jobbigare ju fler talgoxarna är.
– Talltitan får ett elände nu på senvintern. Det är ingen produktion i naturen och talgoxarna har plundrat förråden.
Med det sagt, vill dock inte Leif Carlsson avråda från fågelmatning.
– Det är jättekul att ha fåglarna intill sig. Det är allra roligast med nyfikna barn. Man kan sätta namn på de olika arterna vid fågelbordet, berätta och beskriva, bejaka barnens nyfikenhet. Det kan de bära med sig hela livet, säger han.