Stockholm 29 mars 1921. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) har segermöte med högtidstal av Ellen Key. Palmer, blommor och standar från hela landet smyckar lokalen.
8 mars är den Internationella kvinnodagen, och i Sverige firas en milstolpe. I år är det exakt 100 år sedan det första demokratiska riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt för kvinnor och män (kvinnor fick även rösta i kommunalvalet 1919). Samma år valdes de fem första kvinnorna in bland tvåkammarriksdagens 380 ledamöter.
Inom statistiken talar man om representativt urval. Att urvalet, för att resultatet ska anses tillförlitligt, ska ha en sammansättning som motsvarar helheten. Undrar vi vad svenska folket tycker i en fråga bör således de tillfrågade spegla befolkningen vad gäller exempelvis ålder, kön och bostadsort.
Representativitet anses viktigt även inom politiken. Där det i andra länder ofta sätts likhetstecken mellan hög utbildning och kvalifikation ställs det i Sverige krav på en bredare kompetens, där de folkvalda förväntas spegla väljarnas sociala bakgrund. Det säger Jessika Wide, universitetslektor i statskunskap vid Umeå universitet.
– Det kan handla om kön, utländsk bakgrund, ålder eller utbildningsnivå – vi förväntar oss att politiker, precis som väljarna, kommer in med olika bakgrunder.
Ett starkt fokus på igenkänning hänger enligt Jessika Wide ihop med tanken att vad politiker tar med sig in i plenisalen – vilka de är och var de kommer ifrån – påverkar hur de prioriterar och vilken sorts politik de för fram.
– Internationellt så finns det studier som visar på tydliga samband. Exempelvis att högre kvinnorepresentation lett till att heltidsanställningar för kommunalanställda, som ofta är kvinnor, blivit en högre prioriterad fråga. Samma sak med barnomsorg och trygghetsskapande åtgärder.
Jessika Wide, universitetslektor i statskunskap vid Umeå universitet, har forskat på representativitet i kommunalpolitiken.
I april 2020 publicerade Statistiska centralbyrån (SCB) en rapport om förtroendevalda politiker i kommuner och regioner, och hur väl dessa speglar befolkningen de företräder. Sverige har kommit en lång väg sedan 1921, men 100 år senare är kvinnor fortfarande underrepresenterade.
Kvinnor utgör 50 procent av Sveriges befolkning, men 43 procent av de förtroendevalda i kommunerna.
I Sörmland ser det något bättre ut, visar siffror från Valmyndigheten. Här är 45 procent av kommunfullmäktigeledamöterna kvinnor. Bäst i klassen är Flen med 47,7 procent. Sämst är Oxelösund och Gnesta med 41,9 procent.
Också mellan partierna skiljer det sig åt. V och L har 50 procent kvinnliga kommunpolitiker i Sörmland. Miljöpartiet har hela 59 procent medan Sverigedemokraterna bara har 30 procent.
– Sett till hela Sverige så har det inte hänt så mycket de senaste 30 åren. Kvinnorna har legat stabilt på strax över 40 procent i kommunfullmäktige sedan 90-talet, säger Jessika Wide.
Enligt SCB:s rapport från april 2020 blir kvinnors underrepresentation tydligare när man ser till fördelningen att förtroendeuppdrag. Från 43 procent kvinnor i kommunfullmäktige, 40 procent i kommunstyrelser och 36 procent på kommunala ordförandeposter till 32 procent bland kommunstyrelseordföranden. Jessika Wide pekar på samma sak.
Efter 100 år med kvinnlig rösträtt, vad ger du Sverige för betyg?
– Det är svårt att ge ett dåligt betyg när det gäller riksdag, kommuner och region som helhet. Men när man bryter ned det och tittar på olika institutioner och indirekt valda lokala maktposter så ser det i regel mycket sämre ut. Där finns det fortfarande en hel del att jobba på.