– Förra året hittade vi ingen och året innan dess enbart en, säger Kajsa Mellbrand naturvårdshandläggare, Länsstyrelsen i Sörmland.
Myndigheten har ett åtgärdsprogram för den kritiskt hotade fjärilen och befarar att den försvunnit från Sörmland, men kan inte säkert veta.
– När populationerna är små är det lätt att missa dem, men vi ser att det går väldigt dåligt för den, säger hon.
Arten har en komplicerad livscykel som kräver växten backtimjan, där fjärilen lägger sina ägg. Ägget kläcks och larven som kommer ut äter på blomman som i sin tur måste vara i rätt fas av blomningen, förklarar Kajsa Mellbrand.
– Vi vet inte säkert men det kan ha varit ett problem 2018 när det var så torrt.
Larven ska dessutom adopteras av myror – helst helrödmyra – som ska ta hem den till sitt bo. Med hjälp av ett doftämne lurar fjärilslarven myrorna att det är myrornas egna larver och matar den. Den parasiterande larven får inte bli upptäckt för då blir den själv mat till myran.
– Det är ganska hög dödlighet och många larver dör innan de blivit vuxna.
De larver som överlever, förpuppar sig till fjäril i myrboet och gräver sig sedan ut.
Hur kan den ens ha varit talrika med den strategin?
– Den här typen av marker var väldigt mycket vanligare förr. Vi har blivit av med nästan allt vi har av ängs- och betesmarker.
Moderna betesmarker, där till exempel mjölkkor går, ställer krav på att djuren ska växa sig stora och feta. Den magrare typen av betesmark, som svartfläckig blåvinge behöver, är därför inte attraktiv för bönder i samma utsträckning.
Det går ut samhällsresurser för att rädda insekter som kanske är utdöda. Varför ska vi satsa de pengarna?
– Våra arter är vårt genetiska kapital för att våra naturliga ekosystem ska fungera. De förser oss med ekosystemsresurser. Ett bra exempel är pollinering där bin har fått mycket uppmärksamhet. Många av våra vilda bin är knutna till liknande mark.
Uppfylls kraven för Svartfläckig blåvinge kommer många fler arter att gynnas, förklarar Kajsa Mellbrand som gärna skulle se mer resurser till den biologiska mångfalden.
Andra hotade fjärilsarter minskar också och två fjärilsarter verkar ha dött ut i Sverige, visar en färsk rapport från Naturvårdsverket.
Det finns bara en procent kvar av alla ängar i det svenska landskapet. De senaste 150 åren har ängarna blivit åkrar istället.