Säkert känner de flesta bilister igen känslan när foten, som styrd av en osynlig kraft, snabbt flyttar över till bromsen i samma stund som skylten med den vita kameran siktas. Hastighetskameran, allmänt benämnd fartkamera, är inpräntad i bilisters sinne som ett varningsmärke för en tunnare plånbok.
Trafikverket hävdar att fartkameror räddar cirka 20 människoliv per år, plus att antalet svårt skadade minskar kraftigt. Det är enda avsikten med kamerorna enligt Anders Drugge, vid den polisenhet i Kiruna som hanterar fartkameraärenden.
– Syftet med systemet är inte att dränera bilister på pengar. Syftet är att få ner hastigheten på sträckor med hög olycksrisk. Vi vill egentligen inte ha in några böter överhuvudtaget och därför skyltar vi framför kamerorna, säger han.
I Sörmland finns åtta vägsträckor med fartkameror. Men planerna är klara för ytterligare fyra sträckor som kan bli verklighet redan i år.
Kamerorna är inte alltid igång, många är periodvis vilande. Att en del kameror fotograferar mer än andra är inte ett bra mått på att många förare där har blyfot.
– Det är meningslöst att jämföra olika fartkameror med varandra för att avgöra vart bilister kör fortast. Vi hanterar cirka 260 000 ärenden per år och de fördelar vi i stora drag jämt över landet. Risken att åka fast är lika stor oavsett sträcka eller tid på dygnet. Allt beror på i vilken utsträckning en sträcka är aktiverad. Utfallet är dock mindre på en sträcka med få kameror, säger Anders Drugge.
Den sträcka där det togs flest foton under förra, Tappström – Brommaplan i Stockholm, är utrustad med 13 kameror. Få av landets cirka 220 sträckor med fartkameror har så många kameror.
Men polisens arbete är inte slut när kamerablixten utlöser och ett foto tas på en fortkörare. Personen på bilden måste identifieras eftersom det inte alltid är bilägaren som har kört för fort.
– Det är föraransvar i Sverige. Primärt är det bilens registreringsnummer som berättar vem som äger fordonet. Vi jämför kamerabilden med bilägarens pass och körkort, säger Anders Drugge.
Om någon annan sitter bakom ratten startar ett detektivarbete där den närmaste familjekretsen kring föraren kontrolleras i ordningen: make/maka, sambo, barn och barnbarn. Allt för att slå fast identiteten på föraren.
Förra året ledde cirka 36 procent av alla blixtutlösningar till böter. Enligt Anders Drugge är avvikelsen från den siffran mellan olika sträckor i det närmaste försumbar. Orsakerna till att en del klarar sig undan böter kan vara sådant som väderförhållanden, att förarens ansikte döljs, smutsiga rutor eller nummerplåt.
Vad går bötespengarna till?
– De går till statskassan som med alla böter som polisen delar ut.