Sjögull är en av de mest omtalade invasiva arterna.
– Ser man till hektar av den svenska ängsfloran och jämför den med 100 år tillbaks i tiden, så är det bara fragment kvar. Det är inte akut exakt just nu. Men om inget görs så kommer det bli en ännu mer negativ trend och det är oroande, säger Fredrik Lange, handläggare vid Naturvårdsverket.
I hela EU finns det totalt 66 listade invasiva främmande arter. Tolv av dem finns i Sverige och sju av dem har tagit sig till Sörmland.
– Jätteloka, jättebalsamin och signalkräftan är väl spridda över hela länet. De är redan så pass spridda att de inte går att utrota, men man kan hindra spridningsvägar och på det sättet begränsa och påverka populationen, säger Kajsa Stenemark, samordnare för invasiva och främmande arter vid Länsstyrelsen.
Jättelokan sprider sig snabbt på öppna marker och bildar stora, täta bestånd. Den har också en giftig växtsaft och kan utan problem bli två meter hög.
– Det är en flockblommig växt vars blomställning kan liknas vid ett gigantiskt hundkex med meterstora blad.
Några av de mest omtalade invasiva främmande arterna är sjögull och mördarsnigeln. Vildsvinet räknas inte som en invasiv främmande art. Kajsa Stenemark menar också att det är viktigt att göra skillnad på de främmande invasiva arterna och de som endast räknas som invasiva.
– Invasiva arter sprider sig av egen kraft. Främmande arter är arter som människan flyttat från ett ekosystem till ett annat, men de sprider sig inte okontrollerat av egen kraft. Ett exempel på en främmande art är majs som från början kommer från Sydamerika, säger hon.
I den EU-förteckning som finns över de invasiva främmande arterna finns också ett lagkrav på att de invasiva främmande arterna ska utrotas. Signalkräftan är en invasiv främmande art som kan bära på kräftpest som är dödlig för den inhemska flodkräftan. Signalkräftan går heller inte att utrota helt.
– Det man till exempel kan göra är att inte sätta ut eller flytta fisk och kräftor mellan olika vatten. Man ska heller inte använda samma fångredskap för fiske då det riskerar spridning av kräftpest, säger Kajsa Stenemark.
Att få fler blir medvetna om riskerna där en av dem beskrivs som att till exempel ta in snabbväxande växter till butiker som människor sedan planterar i sina trädgårdar, är enligt Fredrik Lange ett steg i rätt riktning för komma till bukt med en del av problemen.
– Det tillsammans med att man inte heller tar in nya arter är ett sätt. Man bör heller inte ta in för lättodlade arter som väldigt lätt sprider sig vidare, säger han.
Den nyzeeländska plattmasken är ett exempel på en invasiv främmande art som inte finns i Sverige idag, men som skulle kunna ge förödande konsekvenser om den kom in i landet.
– Den har stor påverkan och är extra förtjust i daggmask och alla sorters kompostmaskar, säger Fredrik Lange.
Kan en invasiv främmande art bli så pass etablerad att den räknas som inhemsk?
– I dag kan den inte bli inhemsk. Då skulle den behövt komma till Sverige innan år 1800. En invasiv främmande art är en art som vi människor har fört in i landet från ett annat ekosystem till vårt ekosystem. Då uppstår problem i och med att det inte blir en naturlig spridning längre och då saknar arten naturliga fiender och konkurrenter och sprider sig okontrollerat av egen kraft, säger Kajsa Stenemark, samordnare för invasiva och främmande arter vid länsstyrelsen.