– Pappa, mamma, min styvpappa, min morbror, morfar och mormor jagar och farfar jagade också när han levde. Jag kan inte påstå att jag blivit tvingad till att göra samma sak som min släkt, jag är nog mer fostrad till det. Ingen har väl kunnat föreställa sig att jag inte skulle börja jaga, säger Tomas Svarvare.
Tomas var bara några månader gammal när han fick hänga med på sin första jakt – i bärsele.
– Just det har jag inget minne av men jag har sett bilder som visar när vi är på fågelhundsprov på fjället. Under uppväxten har jag alltid hängt med ut, både med mamma och pappa, och när jag fyllde 15 kunde jag börja jaga själv. Det är åldersgränsen som gäller för jakt, men då måste man ha med sig en person som är jaktutbildad och som finns på en armslängds avstånd, för att kunna hjälpa till och korrigera om man gör fel.
Den 1 augusti smygstartar jaktsäsongen och börjar med räv och grävling och fortsätter sedan den 16 augusti med bock, kronkalv och kronhind. Grisjakt pågår året runt, berättar Tomas.
– För tillfället jagar jag gris och kronkalv men också mycket räv och grävling. Roligast är lockjakt på räv. Man använder en lockpipa och härmar olika läten, till exempel en hares eller en fågels ångestskrik. Det gäller att vara så välgömd, tyst och kamouflerad som möjligt. Det är det som är charmen att försöka överlista en predator. Den här säsongen har jag hittills skjutit två rävar och en grävling. Grundlagen är att man får aldrig skjuta mer än vad marken producerar.
Varför tycker du att jakt är så intressant?– Jakt är framför allt terapi – det är lugnt, man får vara för sig själv en stund. Sen är det förstås fruktansvärt spännande också.
Tomas Svarvare bor fortfarande hemma på gården i Bettna där han vuxit upp. Här finns nio hundar, tre katter, höns och fasanerna som han föder upp.
– Mamma har kennel och driver hundkurser, så de flesta hundarna är hennes. Men jag äger två – Ryka, en labrador som är åtta år, och valpen Knixa, en wachtel, fem månader. De är ofta med mig i skogen även om den lilla inte kan så mycket än.
Efter tre års gymnasiestudier på internatskolan Forshagaakademien i Värmland, på programmet Naturbruk med inriktning jakt- och viltvård, blev det elva månaders militärtjänstgöring som stridsvagnsskytt i Boden.
– Det var jättekul, förmodligen bland det bästa jag har gjort. Det var fina kamrater som man fick otroligt bra gemenskap med. Men visst fanns det tråkiga saker också som kändes meningslösa, som att bädda sängen varje dag eller putsa kängorna. Men jag fattar ju varför det också är viktigt, disciplin sitter i detaljerna.
För tillfället har Tomas Svarvare en praktikplats på slottet Öster Malma, utanför Nyköping, där Svenska Jägareförbundet har sitt säte och driver konferensanläggning. Där finns också ett viltslakteri och det är där som Tomas jobbar.
– Det är en godkänd vilthanteringsanläggning och vår huvudsakliga uppgift är att förse anläggningens restaurang med mat där 300 personer äter lunch varje dag. Jag vill lära mig att ta hand viltet på bästa möjliga sätt och har funderingar på att starta eget. De flesta känner inte till att viltkött är en jättebra råvara som är närproducerad och klimatsmart. Jag tror att det kommer att efterfrågas ännu mer i framtiden.