På nostalgiska bilder från 50- och 60-talet ser man ofta att stadens stora torg till stor del består av en parkeringsplats. Men det var då. Sedan dess har bilarna sakta men säkert förvisats från stadskärnorna. De centrala parkeringsplatser som i dag erbjuds består ofta av parkeringshus eller garage. Bilarna ska inte synas, inte höras och helst inte finnas alls i centrum.
Visionen om en bilfri innerstad finns i dag i de flesta kommuner. I stället ska vi åka kollektivt, cykla eller gå till fots. Gator förses med knölig gatsten eller farthinder för att ytterligare markera att bilarna bör hålla sig borta, eller åtminstone hålla låg hastighet.
Så i stället för att åka in till centrum och handla, åker kunderna numera till externa köpcentrum med stora gratisparkeringar, eller shoppar på nätet.
Johan Anselmsson är professor i företagsekonomi vid Lunds universitet och har forskat i ämnet. Han har en klar åsikt om vad som är centrumhandelns värsta fiende.
– Det är politikerna och tjänstemännen! De vill göra stadskärnan till någonting annat än det var förr. De vill att centrum ska vara en mötesplats där man inte behöver handla, och tror att man därmed lockar dit den breda massan av människor.
Johan Anselmsson menar att den taktiken fungerar precis tvärtom.
– Centrum har blivit premium, med dyra butiker och restauranger. Även om man har lägre inkomster har man ändå ofta bil, men man har inte råd med dyra parkeringsavgifter eller busskort också. Man vill inte parkera i ett garage där man måste betala 50 kronor och sedan gå i 20 minuter för att köpa en sak, säger han.
I en ny studie konstaterar Anselmsson att stadskärnorna blivit en plats för den kulturella eliten, medan övriga handlar på nätet eller på externa köpcentrum dit man kan ta bilen.
Att kommuninvånare ska vara lokalpatriotiska och handla i hemorådet för att stötta de egna butikerna, fungerar inte, enligt Anselmsson.
– Om det är lättare att åka till grannkommunens köpcentrum än till den egna stadskärnan så gör man det. Ingen är villig att stötta den egna kommunen på familjens bekostnad. Tiden och pengarna lägger man hellre på barnen.
Och det är just barnfamiljerna som är den viktiga gruppen som butikerna måste locka till sig.
– Hela deras inkomst går åt till att konsumera, de sparar väldigt lite. Och de har inte tid att gå runt och strosa i butiker. Det gör bara ungdomar, som inte har några pengar. Barnfamiljerna åker till ett köpcentrum för det är snabbt och effektivt. Alla kan följa med och barnen kan leka medan man handlar. Stadskärnorna måste kunna konkurrera med det, i dag finns ingenting för barnfamiljer där.
Han ser en mörk framtid för centrumhandeln, om inget görs väldigt snart. Och det som måste göras är att öka tillgängligheten.
– Man måste gå tillbaka till 60-talets strategi, där man kunde parkera vid butiken. Handel handlar om tillgänglighet och de flesta är fortfarande bilburna. En levande handelskärna är den viktigaste parametern för hur folk trivs i staden.
Om man inte ökar tillgängligheten riskerar centrumhandeln att dö, och då kan det ta 20-30 år innan den kommer tillbaka, menar han.
– Jag ser ingen bilfri stadskärna där man har lyckats vända handeln. I stället riskerar vi att få centrum där det bara finns kaféer och restauranger. Och om det inte finns något annat där, så tar man sig inte dit för att fika heller. Då blir centrum en oattraktiv del med tomma lokaler och bara mindre lönsamma butiker.
Då riskerar även tanken om förtätning, alltså att allt fler ska bo allt mer centralt, att gå i stöpet.
– Finns det inga butiker i centrum kan man lika gärna bo utanför. Man måste ha en mix där man kan både bo, arbeta och handla i centrum.
Invånarantalet har ingen betydelse för hur bra en bilfri innerstad fungerar.
– Inte ens i stora städer fungerar det. Bara i rena turiststäder som kan erbjuda något riktigt specifikt eller unikt. Men även turister är ofta bilburna.