Om medelhastigheten på all vägtrafik minskade med en kilometer i timmen så skulle 25 liv om året sparas, enligt Trafikverket. Där det finns fartkameror sjunker medelhastigheten mer än så.
– På sträckor med kamera har vi en hastighetsefterlevnad på 90–95 procent, säger Eva Lundberg, nationell samordnare för hastighetskamerasystemet vid Trafikverket.
Där det saknas fartkameror är hastighetsefterlevnaden inte ens 50 procent.
Polisen och Trafikverket samarbetar för att nå den nollvision för antal döda i trafiken som den svenska riksdagen beslutade om hösten 1997. Sedan 1990-talet har antalet dödade i trafiken halverats till 270 under år 2014, och antal svårt skadade har minskat kraftigt och låg förra året på 2 389.
Säkrare fordon, säkrare vägar och fartkamerasystemet är några orsaker till att vägtrafiken har blivit säkrare.
Fartkameror har en dämpande effekt med blotta närvaron. Men förare som kör för fort framför en fartkamera har chans att undvika böter.
– Kameran börjar mäta från cirka hundra meters avstånd. Sedan mäter den väldigt tätt, flera gånger per sekund. Sedan fotograferar kameran på avstånd av 14–15 meter från kameraskåpet, säger Eva Lundberg.
Det är hastigheten vid 14–15 meter som är kritisk för förarens plånbok. Enligt Eva Lundberg fotar kameran bara om bilen håller för hög hastighet just där och då.
Hur väljs vilka sträckor som ska ha kamera?
– Det sker utifrån att det är en hög medelhastighet på sträckan. Medelhastigheten ska vara högre än plus fem kilometer mot hastighetsbegränsningen. Sedan ska det vara hög olyckrisk och det hänger ihop med hur mycket trafik det är på vägen. I slutändan görs en beräkning av samhällsnyttan av att ha kameror på en sträcka.