En gång i tiden var Monica Johansson en av de första kvinnorna som anställdes på SKF i Katrineholm. Det var 1974 och både metallindustrin och arbetarrörelsen var mer än lovligt gubbig.
Hon hamnade i smältverket på SKF och senare i sprutmålningen.
Snart började hon engagera sig fackligt i Metallklubben. Det blev inkörsporten till ett engagemang som pågår än i dag.
Så småningom började Monica jobba inom den mjukare sektorn, vården. Hon var utbildad undersköterska och engagerade sig i fackförbundet Kommunal där hon var lokal ordförande fram till 2002.
Varför valde du att engagera dig i politiken?
– Många frågor räckte inte att förhandla fram, dem var man tvungen att påverka politiskt i stället. Frågor som att bussen skulle gå på sena kvällar och sånt, säger Monica Johansson.
Valet föll då på Socialdemokraterna vars politik låg henne närmast om hjärtat.
Sedan dess har hon betat av mängder av politiska uppdrag, både i kommunalpolitiken och i landstinget.
Hon sitter fortfarande i Katrineholms kommunfullmäktige samtidigt som hon är djupt involverad i landstingspolitiken.
Vid årsskiftet tillträdde hon som landstingsstyrelsens ordförande och efterträder Åsa Kullgren (S).
Vad känns svårast med det nya uppdraget?
– Det ena är kompetensfrågan inom vården, att få rätt utbildad personal på rätt plats. Det andra är regionfrågan, att bilda en storregion tillsammans med andra län, det är en jättestor utmaning att göra och samtidigt kunna behålla Sörmlandsprofilen i det.
Senast 2023 är det tänkt att Sörmland ska ingå i en storregion, men Monica Johansson tror att det kommer bli tidigare än så.
Vad känns roligast med ditt nya uppdrag?
– Jag tycker det är roligt att jobba med regionala utvecklingsfrågor som kollektivtrafik och regionbildning. Sen är det många utmaningar, men det mesta går att lösa, det kan bara ta lite längre tid.
– Men jag tycker om utmaningar och träffar mycket folk överallt på stan. Jag vill ta vara på idéer och göra något åt saker, bära dem vidare för att saker ska bli bättre, säger Monica Johansson.
Har du stor nytta av din bakgrund som undersköterska?
– Absolut, och mycket är sig likt i vården ännu. Den tekniska utvecklingen är snabb och jag ser i dag fina resultat av det arbete som påbörjades för länge sen med närsjukvård till exempel. Och mötet med människan är detsamma som tidigare.
– Sen använder vårdpersonal sig av uttryck, ett språk, som jag kan och det underlättar. Jag vet vad det vill säga att jobba i vården.
Vilken blir den stora förändringen under din ledning?
– Jag är väldigt samverkansinriktad och gillar att jobba över block- och partigränser. Jag hoppas att andra partier är öppna för det också. Sen är jag för mer samverkan mellan olika landsting och med olika kommuner. Ett exempel är investeringar i teknik. Det kostar ofantliga pengar att köpa en magnetröntgenutrustning och det kan man samarbeta kring mellan sjukhus.
– Jag är också mycket för att samla den bästa kompetensen på ett ställe och jobba mer med närsjukvården och mobila team. Den vård du kanske behöver en gång i livet, som en operation till exempel, kan göras på ett ställe medan den vård du behöver dagligen ska finnas nära dig.