Diktarpseudonymen Skogekär Bergbo har gäckat litteraturvetare i över 300 år. Han skrev naturskön kärlekspoesi.
Under andra halvan av 1600-talet utkom pseudonymen Skogekär Bergbo med tre diktsamlingar. Anna Blennow, docent i latin vid Göteborgs universitet, menar att han har haft stor betydelse för det svenska språket och den svenska poesin.
– Han är tillsammans med Georg Stiernhielm en av våra tidigaste poeter som skriver på svenska. Tidigare hade man skrivit enbart på latin, men under 1600-talets gång fick svenskan ett uppsving som litterärt språk.
Anna Blennow säger att Skogekär Bergbo för det mesta skrev kärleksdikter om längtan och olycklig kärlek som varvas med glädjen då den älskade har besvarat de ömma känslorna.
– Men han skriver också mera lättsamma 'visor' i en tradition som var utbredd i Europa vid den tiden.
En av de stora debatterna inom svensk litteraturforskning har handlat om vem som döljer sig bakom pseudonymen Skogekär Bergbo. Den som länge har ansetts vara författaren är adelsmannen Gustaf Rosenhane, men nyligen lade Anna Blennow fram nya indicier som pekar mot att den verklige upphovsmannen är hans storebror Schering Rosenhane. Han har tidigare nämnts som en tänkbar kandidat, men fått stå tillbaka till förmån för Gustaf.
– En anledning till att Skogekär Bergbo skrev under pseudonym var troligen att det inte var riktigt passande för en adelsman att skriva poesi vid den här tiden. Den typiska 1600-talspoeten var välutbildad men fattig och levde ett mera turbulent liv. Schering Rosenhane – som kan vara mannen bakom Skogekär – var mäktig och förmögen, och förmodligen alltför rädd om sin höga ställning för att offentligt erkänna att han skrev dikter.
Den sörmländske adelsmannen Schering Rosenhane var förmodligen alltför rädd om sin höga ställning för att offentligt erkänna att han skrev dikter.
Schering föddes 1609 i Husby-Oppunda socken i nuvarande Nyköpings kommun. Han var bland annat diplomat, landshövding, riksråd och författare. Han hade uppdrag för drottning Kristina och kung Karl X Gustav. Utöver latin behärskade han också franska, italienska, spanska och tyska.
– I sin självbiografi skriver han hur han ända sedan han var liten haft en oerhörd lust att läsa och studera. Han verkar ha varit en mycket kreativ person, säger Anna.
Schering Rosenhane var mäktig och förmögen. Han hade ända sedan han var liten en oerhörd lust att läsa och studera.
Hon har i sina undersökningar haft latinet och den antika texttraditionen som ingångsvinkel. Hon har bland funnit ett latinskt uttryck som motsvarar pseudonymen Skogekär Bergbo i den romerska skalden Ovidius verk Metamorfoser.
– Här finns mytologiska figurer som kallas monticolae silvani, ordagrant 'bergboende skogsväsen'.
Anna har hittat flera pusselbitar som kopplar samman Schering med Skogekär Bergbo, bland annat diktcitat av Ovidius på en gård som Schering ägde i Järfälla. Genom arkivstudier har hon bland annat hittat hans självbiografi och en liten dagbok som han hade med sig på en studieresa i Europa. Hon har även hittat en dikt som kan vara en personlig kärleksförklaring till Scherings blivande fru Beata Sparre af Rossvik från 1630-talet.
– När jag jämförde uttryck och ordval med Skogekär Bergbos dikter fanns det jättemånga paralleller.
Beatas familj kom från Rossvik i Husby-Rekarne socken. Hon var själv ägare till Rossvik säteri från 1657 till sin död 1672.
Diktens första vers lyder (med moderniserad stavning):
"Är någon till att finna i kärleks stadighet / som mig kan övervinna och min hjärtans trohet / nej, hän måste väl vika för mig vem än det är / ty jag har ingen like som dig så håller kär."
– När jag läste dikten insåg jag att det här kunde vara den 'visa' han skriver om i sin självbiografi, och som han skickade till Beata som ett frieri 1635. Han kallar henne 'Fillis' och sig själv för 'Sylvander' i dikten – detta var herdenamn som man gärna använde på lek i kärlekspoesi. Sylvander betyder för övrigt "den som kommer från skogen", och det blev en ytterligare koppling till valet av pseudonymen 'Skogekär', säger Anna.
Beata svarade ja på Scherings frieri och de gifte sig 1636 i Stockholm. De fick tolv barn.
– De verkar faktiskt ha varit väldigt lyckliga tillsammans. Schering skriver kärleksfullt om Beata i sin självbiografi, och hon och deras barn var ofta med på långa vistelser utomlands, till exempel i Münster och Paris, dit Schering var förlagd i tjänsten.
Beatas familj kom från Rossvik i Husby-Rekarne socken. Hon var själv ägare till Rossvik säteri från 1657 till sin död 1672.
– Fadern hette Bengt Sparre och modern var Kerstin Bååt. Kerstins syster Anna var gift med rikskanslern Axel Oxenstierna, och Beata växte faktiskt upp hos dem – det var inte ovanligt att man på så vis placerade ut några av sina barn hos släktingar. Schering besökte Rossvik vid Bengt Sparres begravning 1632, och även vid Beatas syster Magdalenas bröllop samma år (Magdalena hade varit Scherings ungdomskärlek före Beata), men efter giftermålet med Beata vistades familjen oftast på Torp eller Tistad, liksom i Stockholm där Schering lät bygga det Rosenhaneska palatset på Riddarholmen, säger Anna.
Schering Rosenhanes resedagbok och en av de två hittills okända dikterna.
Vilken betydelse har Sörmland haft för Scherings författarskap?
– Man brukar lyfta fram de fina naturskildringarna i Skogekär Bergbos poesi, och många menar att han säkert hämtat dem från naturen kring de gårdar han hade i Sörmland: släktgodset Torp nära Nyköping och även Tistad som tillhörde Beatas släkt.
Anders Cullhed, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, har tagit del av Annas forskning som pekar mot att det är Schering som ligger bakom pseudonymen Skogekär Bergbo.
– Från och med nu, tills annat framkommit, får han nog anses vara huvudkandidaten, säger han.