Sprängörten som blommar nu på sensommaren är vanligast i södra och mellersta Sverige. Den växer vid vatten, särskilt vid dyiga och leriga stränder vid näringsrika sjöar, vattendrag, diken och strandkärr.
– Den är inte jättevanlig. Men den är inte sällsynt. Den är någonstans mitt emellan och det verkar som att den blir vanligare, säger biträdande statsveterinär Kerstin de Verdier på SVA.
Nyligen fick Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, in ett får som förgiftats av sprängört. Sedan 1996 så har SVA fått in åtta fall av betesdjur som förgiftats av sprängört.
– I de flesta fall äter inte djuren sprängört. Men när det händer blir det allvarligt. De dör. Det är väldigt svårt att hinna göra någonting för det går så fort, säger biträdande statsveterinär Kerstin de Verdier på SVA.
De övriga djuren var nötkreatur. Gemensamt för de åtta djuren som dött av sprängört är att de alla var ungdjur.
– Det tror jag inte är en slump. En vuxen ko skulle inte göra det för den vet såna saker, säger biträdande statsveterinär Kerstin de Verdier på SVA.
Hur djuren skaffar sig den kunskapen kan hon inte riktigt svara. Men berättar om ett lamm som intresserat nosade på en ovanlig växt.
– Då rusade tackan fram och trampade ner växten, säger Kerstin de Verdier.
Men hon tillägger också att även äldre djur kan lockas att smaka av sprängörten. När det är väldigt torrt och betestillgången minskar kan djur äta växter som de annars skulle rata. De kan också äta växter som är längre ut i vattenbryn än vanligt.
Betesdjur som ätit sprängört märker av symtomen snabbt. Symtomen kan komma inom en halvtimme och innebär bland annat kramper och andningsförlamning. Dödligheten är hög och förloppet snabbt och våldsmat.
För att bli av med växten på beten rekommenderas att man gräver upp, torkar och bränner sprängörtsbeståndet, alternativt stängslar bort växten.