Ostlänkenbygget blir rena högkonjunkturen för arkeologbranschen.
– Ja, en stor del av den samlade arkeologiska kåren i Sverige kan nog behövas, säger Åke Johansson, länsantikvarie i Södermanland och ansvarig för planeringen av de stora utgrävningarna.
Ostlänken har under snart 20 år varit ett pappersprojekt som omfattat tiotusentals sidor kartor, bokstäver och siffror. Men snabbjärnvägen närmar sig snabbt det första spadtaget, även om det ännu återstår några år av planering och slutliga politiska beslut.
Hösten 2017 ska bygget komma igång, därför ligger lansstyrelsen redan nu i startgroparna och påbörjar upphandlingen för de arkeologiska uppdragen.
– När bygget kommer igång får det inte bli stopp på grund av en utgrävning, därför är vi tidigt ute i processen, säger Åke Johansson. Men vi är också beroende av Trafikverkets planering.
Sörmland är ett av Sveriges mest fornminnestäta landskap, det finns minst 20 000 platser med fornlämningar utprickade. Eftersom Ostlänken skär rakt genom den södra delen, från Järna i nordost till Stavsjö i sydväst, kommer den breda järnvägskorridoren att kräva stora insatser av arkeologerna.
– Ostlänken är ju en enormt stor exploatering och det finns en mängd fornlämningar längs sträckan som har varit bebodd i tusentals år.
Tanken svindlar, när de första människorna kom till Sörmland för ungefär 10 000 år sedan var landskapet en del av Östersjöns ytterskärgård. Förmodligen var de första bosättarna i Sörmland jägare och fiskare som kom söderifrån och följde med när deras byten drog sig allt längre norrut i takt med landhöjningen.
Det vi i dag kallar för berg vid Kolmården i trakten av Stavsjö och Ålberga var då små öar som under de kommande årtusendena långsamt växte sig allt större upp ur havet. Där kan det finnas fornfynd som härrör sig ända från äldre stenålder, kanske 12 000 år tillbaka.
För ungefär tvåtusen år sedan, vid tiden för Kristi födelse och det som kallas för äldre järnåldern, hade landhöjningen nått så långt att det fanns både odlingsbar mark och stora skogar i Sörmland. Människorna var bofasta och det finns gott om kända boplatser och gravar, men det kan finnas ännu fler.
– Därför måste vi först göra ordentliga utredningar. Arkeologerna kommer att skickas ut på skallgång och gå backe upp och backe ner, säger Åke Johansson.
Undersökningarna börjar troligen i trakten kring Vagnhärad, eftersom järnvägsbygget inleds norrifrån vid Järna. Ingen vet ännu hur många platser som ska grävas ur, det beror på exakt vilka ytor som tas i anspråk
– Det kan bli så många som 200, säger Åke Johansson.
Vad kommer ni att hitta?
– Kanske lämningar efter bostäder, lägerplatser, gravar, hällristningar, åkrar och gårdar. Järnvägen skär ett tvärsnitt genom bygderna och ger oss möjlighet att upptäcka lokala traditioner och gemensamma drag i de forntida sammanhangen.
Under de kommande fem-sex åren ska arkeologerna gräva ut, dokumentera och analysera allt det som legat gömt i marken. Fynden kommer kanske att ge svar på en och annan gåta, med modern DNA-teknik kan man numera fastställa släktskap trots att personer har varit döda i tusentals år.
Vad händer om ni inte har grävt klart när järnvägsbygget kryper allt närmare?
– Det ska inte hända. Förutsättningen är att vi har ett bra samarbete med framförallt Trafikverket, men också övriga inblandade. Då räddar vi vad som räddas kan, säger Åke Johansson.