Buss 512 mellan Björnlunda och Kleva går längs en vacker rutt på den sörmländska landsbygden. Men i stort sett ingen åker med bussen.
– En liten skolpojke har faktiskt åkt en gång, det är jag bergsäker på. Kanske har han åkt nån mer gång också.
Orden är Lars Göranssons. Han är busschaufför på linje 512 mellan Björnlunda och Kleva i Gnesta kommun, och det han pratar om är antalet resenärer hittills i år.
I våras hade han ytterligare en passagerare, minns han.
– Före corona så hade jag en kille, jag antar att han gick på gymnasiet.
Buss 512 har två turer om dagen, en på morgonen och en på eftermiddagen, längs en vacker rutt ute på den sörmländska landsbygden. Men bussen körs alltså nästan alltid tom.
Lars Göransson trivs med sitt jobb som chaufför. Men att köra en helt tom buss dag efter dag känns inte meningsfullt.
– Jag anser att det är ett otroligt slöseri med skattepengar, säger han.
Kollektivtrafiken finansieras bara till en mindre del av biljettintäkter. Resterande kostnader täcks av skattemedel. För buss 512:s del, med i det närmaste obefintliga biljettintäkter, får så gott som hela kostnaden tas av skattebetalarna i Gnesta kommun. Förra året kostade det 280 000 kronor att köra linjen, enligt Sörmlandstrafikens statistik, men då var trafiken mer begränsad än i år. Antalet resenärer var även då minimalt: Totalt gjordes 65 resor, de flesta av skolbarn, 2019. En endaste person köpte biljett på turen förra året.
Även om buss 512 är ett extremt exempel, finns det många landsbygdslinjer med ytterst få passagerare. Andra busslinjer drar in mer pengar, men biljettintäkterna är långtifrån tillräckliga för att täcka kostnaderna. Förra året kostade den sörmländska busstrafiken närmare 500 miljoner kronor, medan intäkterna var 176 miljoner. Räknar man bort intäkterna från skolkort, som betalas av skattemedel, drog trafiken in 119 miljoner.
Den som köper en biljett, betalar alltså i snitt bara en knapp fjärdedel av vad resan egentligen kostar. Resten finansieras av kommunerna och av Region Sörmland.
– Det är en hel del skattemedel, konstaterar regionrådet Monica Johansson (S), ordförande i Länstrafikens styrelse.
Buss 512 finns framför allt till för skolbarn. Men även de har uteblivit. Nu planerar Gnesta komun att senarelägga morgonturen för att den bättre ska passa barnens behov.
Om resenärerna skulle stå för hela kostnaden, skulle biljettpriserna antingen bli orimligt höga, eller så skulle i stort sett alla busslinjer få läggas ner. Och en väl utbyggd kollektivtrafik, även på landet, anses viktig.
– Vi tycker att det är en viktig samhällsfunktion. Dels för att folk ska kunna ta sig till jobbet, dels för att man ska kunna bo kvar där man bor, säger Monica Johansson.
Men även om det inte är särskilt kontroversiellt att kollektivtrafiken till en del betalas via skattsedeln, måste politiker och tjänstemän göra avvägningar mellan behov, kostnader och intäkter.
Det är kommunerna som bestämmer vilka busslinjer som ska trafikeras inom respektive kommun, medan Region Sörmland ansvarar för den länsövergripande trafiken. Alina Ruda är samhällsplanerare i Gnesta kommun och en av dem som jobbar med att planera busstrafik.
– Det är knepigt med lansbygdstrafik. Man vill kunna erbjuda en viss service till en rimlig kostnad, säger hon.
Ungefär hallvägs längs turen ligger Kleva, en vackert belägen gård utanför Björnlunda.
Ett alternativ till att helt lägga ner busslinjer med få resenärer är att göra om dem till anropsstyrd trafik. Då måste resenärerna förbeställa sin resa, och turen körs alltså enbart vid behov. Men det finns nackdelar även med det. För resenären blir det ett extra steg att ta, vilket riskerar att minska kollektivtrafikens attraktivitet.
För vid sidan om att hitta en lämplig balans mellan kostnader, intäkter och nytta finns även ett politiskt mål om att det kollektiva resandet ska öka, något som anses viktigt inte minst ur miljösynpunkt. Under året har utvecklingen till följd av coronapandemin gått i motsatt riktning, med minskat resande och minskade intäkter, något som bekymrar regionpolitikern Monica Johansson.
Hon befarar att det kommer att ta tid, innan resandet når upp till nivåerna före pandemin. De som nu valt att ta bilen i stället kanske fortsätter med det även när pandemin är över.
– Vanans makt är stor, säger hon.
Så vad händer med buss 512, som nästan alltid körs tom? Någon nedläggning av linjen planeras inte. I stället kommer morgonturen att senareläggas något, eftersom det visat sig att den nu är tidig för att passa de elever som ska till skolan i Björnlunda, enligt Alina Ruda vid Gnesta kommun.
Kanske får Lars Göransson välkomna skolbarn på turen nästa år.
Lars Göransson trivs med sitt jobb som busschaufför. Men att dag efter dag köra en helt tom buss känns inte meningsfullt.