– Öppna era hjärtan, sa Fredrik Reinfeldt strax innan han förlorade valet. Några veckor senare står Stavsjö redo att göra just det. Ortens 320 invånare ska få 150 nya grannar. Men från Myndighetssverige finns knappt något stöd att få.
Varför får man inte reda på något tidigare? Att bara få ett brev med datum känns inte så kul för oss som bor här, säger en kvinna.
Det är början av oktober. Det gamla värdshuset har stått tomt i flera år, men i kväll är det fullt i restaurangen. Ett golvföretag från Stockholm ska starta asylboende. Nu är Migrationsverket här för att svara på frågor och lilla Stavsjö har slutit upp.
Har ni tänkt på vad som händer med ett samhälle som får nästan dubbelt så många invånare från en dag till en annan? Och finns ni där för att stötta oss? Frågorna är många och Migrationsverket sitter i det här läget inne på få konkreta svar.
– Jag håller med dig. Det går väldigt snabbt, för snabbt för både kommun, ortsbor och andra. Men vi har inget val just nu. Vi har skrivit på att vi ska ge tak över huvudet och mat för dagen. Då är det här konsekvenserna, svarar Migrationsverkets representant Mats Johansson.
Det Sverige har skrivit på är flyktingkonventionen. En överenskommelse mellan länder som ger människor på flykt rätt att söka asyl, och just nu är det många som behöver det. Migrationsverket räknar med att 80 000 flyktingar har sökt fristad i Sverige innan året är slut. Det största antalet sedan 1992, då Balkankriget rasade.
Samtidigt är Migrationsverkets platser slut. Myndigheten måste skaffa fram 900 nya bäddar i veckan för att alla som kommer ska ha någonstans att ta vägen. Framförhållning är lika dyrbart som rysk kaviar och två dagar anses räcka för att ett litet samhälle ska hinna förebereda sig.
– Det här är väldigt tråkigt. Men är det någonting som driver väljarna fel så är det sånt här. Vad kommer folk att rösta på om myndigheterna beter sig på det här sättet?
De hårda orden kommer från Gunnar Casserstedt, ordförande för Stavsjös föreningshus och idrottsförening. Det är morgonen innan Migrationsverkets möte och intervjun om asylboendet glider in på valresultatet. Här fick Sverigedemokraterna 17,3 procent av rösterna till riksdagen, en ökning med nästan 12 procentenheter sedan förra valet.
Kan man vara öppet
Sverigedemokrat i Stavsjö?
– Det är väl inget man stoltserar med, det är nog mer som en protest. Hela det här valet är väl bara ett rent missnöjesval. Jag tror man är väldigt irriterad över att frågan inte är hanterad på ett vettigt sätt, säger Gunnar.
Flyktingströmmen har skapat ett nytt marknadsläge för platser som Stavsjö. Plötsligt har de tomma sängarna på vischan blivit en affärsmöjlighet för såväl riskkapitalbolag som småföretagare. Bolagsdrivna asylboenden dyker upp som svamp i skogarna. En plats hos dem kostar fyra gånger mer än hos Migrationsverkets fasta boenden.
– Jag följer Bert Karlssons goda råd. Jag hyr värdshuset och har fått för mig att det här med att driva asylboende är bra, säger Olle Lind, grundare till golvföretaget Olle Lind Golv och den som driver boendet på pappret.
Till vardags bor och jobbar han i Stockholm. Där bor också Anders Djurberg, som ska sköta den dagliga verksamheten. När de 150 platserna är fulla får de nästan 50 000 kronor om dagen från Migrationsverket. Närmare 1,5 miljoner i månaden. Men för att göra ordentliga vinster krävs det fler boenden. Bert Karlsson har över 20, konstaterar Olle Lind krasst.
Stavsjöborna ser på den nya entreprenören med skepsis. Han har fått avslag två gånger tidigare och misstankarna pyr som sur ved i stugorna. Det finns farhågor om att pengarna ska hamna i Stockholm i stället för hos de som verkligen behöver dem. Att flyktingarna ska lämnas vind för våg ute i Stavsjö. En rädsla att huset ska mjölkas ur på det lilla värde som finns kvar och sen dumpas i ännu sämre skick.
– Om han hade bosatt sig i Stavsjö och levt här nog inställningen varit annorlunda. Vi ska vara beredda att ta emot personer, det tror jag att de flesta här i Stavsjö är inställda på. Det vi inte vill ha är lycksökarna, säger Gunnar.
Läget kompliceras av att Stavsjö värdshus har haft flera oseriösa ägare tidigare och bland annat dragits in i en norsk ekobrottshäva. Nu har det stått tomt i flera år, ett svårläkt sår som hånfullt påminner om riksettans glansdagar.
– Det enda vi i Stavsjö vill är att det ska lysa i fönstren och att verksamheten ska fungera. Värdshuset är vårt skyltfönster, säger Jonas Carlsson Malm.
Hans familj driver Stavsjö krog och kafé. Det är lunchrusning och en buss hungriga pensionärer är på ingång, men han avvarar ändå en stund. Asylboendet engagerar.
– Vi har ju vetat om det här i uppåt ett år och bad Migrationsverket om ett tidigt möte, men inte ens det kunde de ställa upp på. Jag tror att de tycker att ju mindre vi vet desto mer kan de sköta det här i fred.
Han är besviken över att myndigheten inte gått till botten med affärskopplingarna bakom boendet. Och att de inte vägt in hur litet Stavsjö är. Det finns ingen skola, ingen vård, ingen affär och bara en buss in till Nyköping om dagen. 150 nya invånare här är som 16 000 i Nyköpings tätort.
– Alla samhällen har en balans och det har inget med rasism att göra. Hade det varit ett mindre antal hade det varit lättare att hjälpa alla med kläder, att integrera dem och hitta en meningsfull sysselsättning. Man vill ju hjälpa och räcka till, säger han, och fortsätter.
– Ingen kan säga att företaget och Migrationsverket har skött dialogen bra.
Tillbaka till kvällen i början av oktober. Mötet är slut men byborna har fortfarande inte fått svar på sina frågor. Migrationsverkets Mats Johansson pustar ut med en påtår och en extra bulle. Det är hans fjärde informationsträff för ett nytt boende på bara ett par veckor.
– Det här gick väl ganska bra ändå. Ofta hinner vi inte samla till möte innan verksamheten redan är ingång, säger han.
I mörkret utanför lyser månen upp Stavsjön och diskussionen får folk att dröja sig kvar, trots att det blivit kallt.
– Det är väl bra att stället används, men jag tycker inte om att de ska tjäna pengar på det här, viskar en kvinna.