Likt UFO:n i mörkret på den slingriga vägen rullar fem traktorer utrustade med plakat förbi Gnesta på väg 57 mot Järna och Stockholm. Än är det mitt i natten och flera timmar kvar till målet som är Mynttorget där 170 000 namnunderskrifter ska lämnas över till lantbruksminister Sven-Erich Bucht (S) med kravet att stötta svenska mjölkbönder.
När 600 lantbrukare senare sluter upp är det trångt på torget.
– Det var bra stämning, nästan lite rörande. Det var nu eller aldrig, berättar Tomas Ånestrand, mjölkbonde på Viby gård utanför Björnlunda.
– Det måste hända något nu. Det handlar om överlevnad, vi måste betala våra räkningar.
Under hela 1900-talet stod mjölken för modernitet, framåtblickande, hälsa och välfärd. Att mjölkpropagandan var så framgångsrik beror på att flera starka grupper i samhället; lärare, läkare och politiker, slöt upp bakom mjölken som nationaldryck. Dessutom kunde alla politiska inriktningar ställa sig bakom mjölken.
– För Bondeförbundet var det naturligt, och för vänstern var skolmjölken en viktig del av en aktiv stat som gav välfärd åt många. Även för högern var mjölken ett argument för att bygga ett starkare folk, säger Håkan Jönsson, som forskar i mjölkens historia vid Lunds universitet.
Men den symboliska betydelse som mjölken har haft för svenskarna har falnat och i dag kämpar bönderna för sin överlevnad. Manifestationen på mynttorget markerar toppen på en debatt som har surnat alltmer under året. Bakom krisen finns globala överskott, slopade kvoter i EU och bojkott i Ryssland. Mjölken som tillverkas på gårdarna i Sörmland och resten av Sverige har blivit en del av ett multinationellt affärsupplägg, som nu går igenom en rejäl konjunktursvacka. Lägg sen till att Sverige är det dyraste landet i EU att producera mjölk i.
– Få företag har täckning för sina rörliga kostnader och det var länge sedan de kunde ta ut någon ersättning för sitt arbete, säger Agneta Hjellström, LRF:s expert på mjölkböndernas lönsamhet.
Enligt Lantbrukarnas riksförbund står mjölkbönderna inför det svåraste ekonomiska läget på decennier. I höst kommer den verkliga likviditetskrisen, då krediter som löpt under året förfaller till betalning. Fem gårdar i veckan lägger ner, och takten riskerar att öka. Sörmland är inget undantag. På tio år har gårdarna här halverats.
En av dem som fortfarande hänger med är Äspetorp, vackert beläget i Stjärnhov i hjärtat av Sörmland. Men det akuta läget märks redan på uppfarten. I gräset ligger ett hundratal vita paket uthällda.
– De ska inte ha vår billiga mjölk! När Arla sänkte priset i augusti blev jag så arg att jag köpte med mig allt jag kunde från butiken, säger Paula Pönniäinen, som driver gården tillsammans med sin man Per Andersson.
Det senaste årets sänkningar har gett dem 200 000 kronor mindre i intäkter per månad. Av de åtta, nio kronor vi betalar för ett paket mjölk i affären går nu ungefär 2.60 tillbaka till bonden. Långt under produktionskostnaden, som enligt branschorganisationen Svenska mjölkbönder ligger omkring 4.30.
– Akut behöver alla bönder en krona mer i dag för att få någon slags sinnesro. Men vi måste förklara för konsumenterna att vi kan inte prestera det här för de pengarna. Det är fysiskt omöjligt att producera mjölk i dag. Det senaste året har frågan hela tiden varit hur mycket mer lån vi ska ta. Vi lånar på foderkrediter och bidrag, allt för att hålla näsan över vattnet, säger Paula.
Med sina 200 mjölkkor räknas Äspetorp som en relativt stor gård. Åtminstone med svenska mått. I mellanmjölkens land är genomsnittet är 75 djur, småpotatis i jämförelse med konkurrenterna på jättekoncernen Arlas andra marknader.
– Danskarna var här när vi byggde ut för 150 kor 2006. De skrattade åt oss, för de hade redan 150 kor i snitt.
I Danmark, Tyskland, Storbritannien och Belgien gäller inte samma strikta djurhållningsregler som i Sverige, och dieselskatten är upp till fyra gånger lägre. Men ersättningen för mjölken de levererar till Arla är densamma.
– Vi är inte med i matchen. Svenska gårdar kan till exempel bli avstängda om de inte släpper ut djuren på bete, men samtidigt hämtar Arla mjölk i Danmark, där man inte släpper ut ett enda djur, säger Per Andersson.
Vi har alla vuxit upp med bilden av betande kor på gröna fält. Svensk mjölk signalerar trygghet och omsorg om djuren, och betessläppen drar fler besökare för varje år.
– Det kommer 500 personer hit när vi släpper ut korna. De har bilden att det är så det ska se ut. Som Astrid Lindgrens värld, det är så jävla trevligt och gulligt, säger Per.
Men helyllebilden håller inte för dagens priser. För att leva upp till Astrid Lindgrens värld skulle vi behöva betala 30 kronor litern för mjölken, och kanske 300 kronor kilot för svensk ost. I själva verket har drömbilden redan börjat krackelera, menar han.
– LRF har lovat saker som vi absolut inte kan hålla, de har lovat ihjäl mjölken. Alla som gör lite volymer ruckar på reglerna. Men det är klart att du inte erkänner om du omsätter 20, 30 miljoner och är jättehårt skuldsatt.