– Jag brukar börja klockan åtta, i dag hade jag sovmorgon till klockan tio. Det var lite tur...
Loic Canivet Balkedal är uppvuxen i Ekeby utanför Malmköping, men bor i dag i Bryssel där han jobbar för IOM som är FN:s internationella organisation för migration.
Han jobbar för avdelningen som har till uppgift att hjälpa de migranter som frivilligt vill återvända till sina hemländer. Varannan månad jobbar han från kontoret och varannan månad är han stationerad på Bryssels flygplats. I dag hade han av en händelse fått sovmorgon och väcktes av en kollega som blev vittne till explosionen.
– Jag brukar jobba precis där det hände, jag känner mig chockad. Min kollega var där, bara 200 meter ifrån, säger Loic Canivet Balkedal på telefon från hemmet i Bryssel.
Platsen för attacken är ingen slump tror han.
– Det är därifrån alla amerikanska flyg går och klockan åtta är det ett hav av människor där.
Efter att han blivit väckt och informerad om attacken mot flygplatsen var Loic Canivet Balkedal på väg att ta sig till jobbet. Som tur var blev han avrådd från kollegor via telefon.
– Tunnelbanestationen som utsattes är den som ligger precis vid kontoret, säger en märkbart tagen Loic Canivet Balkedal.
Telefonen har ringt hela dagen för Loic Canivet Balkedal som inte kommer att jobba på flygplatsen mer den här veckan. Alla frivilliga hemresor i IOM:s regi har ställts in.
Hur är stämningen bland dina vänner och kollegor?
– Folk är chockade så klart. Men det är en konstig stämning, som att folk börjar bli lite vana för att det har varit så mycket nu.
På vilket sätt då?
– Efter det som hände i Paris höjdes nivån här och vi blev ombedda att inte åka med kommunala transportmedel. Militären finns vid hot spots i staden och alltid vid flygplatsen. Nu när det här hände känns det som att man redan har gått igenom det första steget.
Känner dig otrygg i Bryssel?
– Nej, det gör jag inte. Efter Paris var jag lite stressad och tittade mig omkring när jag åkte kollektivt. Men det går över snabbt. Livet måste gå vidare, annars får terroristerna som de vill.
Hur tror du att det kommer att kännas att åka och jobba på flygplatsen nästa gång?
– Det har jag ingen aning om. Men jag måste åka dit, jag måste vara där och göra mitt jobb.