Som 15-åring flydde Rashid för sex år sedan från Somalia för att slippa undan den militanta islamistiska organisationen Al-Shabab.
– När de började hota och döda mina kompisar blev jag rädd. Så när jag fick chansen att rymma så sprang jag, säger Rashid.
Det var efter att ha varit tillfångatagen i tre månader av Al-Shabab som han lyckades ta sig därifrån. Det var början på ett nytt liv för både Rashid och hans familj. Rashid fick hjälp av sin familj att flyga till Sverige medan familjen flydde till en annan del av Somalia efter dödshot från Al-Shabab.
– Jag hade ingen kontakt med min familj på tre år så jag var osäker på om min pappa var vid liv. När jag fick kontakt med dem hade Abdullahi försvunnit, säger Rashid.
Vi träffar Rashid på boendet för ensamkommande flyktingbarn i Flen där han hamnade när han kom till Sverige. I dag har Rashid eget boende, pratar flytande svenska och jobbar sedan snart ett år som vårdare. Han har på ett imponerande sätt byggt upp sitt liv i Sverige, långt ifrån Al-Shababs förtryck i Somalia. Samtidigt har drömmen om att en dag få återse sin familj alltid funnits där.
– Men jag trodde aldrig att det skulle hända här, jag trodde det skulle ske i hemlandet någon gång, säger Rashid.
Bredvid Rashid sitter Abdullahi, ett levande bevis på att verkligheten ibland kan överträffa dikten. Abdullahi var bara tio år när hans storebror försvann, drygt tre år senare var det hans tur att hamna i Al-Shababs klor. Abdullahi blev slagen, bränd på armarna och ett kraftigt ärr längs med hela nacken vittnar om den där gången Al-Shabab nästan tog hans liv.
– De tog oss och satte ögonbindlar på oss sedan sa de att vi var tvungna att leverera bomber åt dem. Om vi dog skulle vi hamna i paradiset sa de. Jag sa nej, då skar de mig, säger Abdullahi.
En av de andra pojkarna som utsattes dog, Abdullahi och en pojke till flydde. I över två år var Abdullahi skiljd från sin familj, på flykt i sitt eget land. För drygt två månader sedan startade hans mödosamma resa till Sverige. Från Somalia kom Abdullahi till Grekland där han fängslades i 20 dagar. När han väl blev fri igen började han gå.
– Jag gick med Syrierna, jag hade ingenting i fickorna och det hände att jag bara kunde äta en gång om dagen.
Abdullahi bryter ihop under vårt samtal, minnesbilderna blir för starka och han kan inte hindra tårarna.
– Jag tänker på alla gånger jag blev slagen, på allting jag har varit med om och att jag saknar familjen, säger han.
Rädslan för Al-Shabab är fortfarande stor hos såväl Abdullahi som Rashid. Därför väljer tidningen att inte publicera deras efternamn och att heller inte fota brödernas ansikten.
För en dryg vecka sedan kom så Abdullahi till Sverige, där han visste att hans bror Rashid fanns. Men hur skulle han hitta honom?
Först hamnade Abdullahi på ett transitboende i Solna i två dagar sedan skickades han till Flen där han också bara var tänkt att stanna tillfälligt i väntan på en ny destination. Men när han förra onsdagen kom till boendet för ensamkommande flyktingbarn på Villagatan i Flen förändrades allt.
– Jag blev presenterad för personalen på kontoret och fortsatte till köket där jag hälsade på folk. När jag vände mig om såg jag fotografier som hängde på väggen och ett av fotografierna föreställde Rashid. Jag trodde det inte först, jag trodde att det var en dröm. Men när jag gick närmare och tittade noga såg jag att det var min bror, säger Abdullahi.
När Rashids telefon någon minut senare ringde och personalen på hemmet berättade vad som precis hade hänt trodde Rashid först att det handlade om ett skämt.
– Det är inte första april, sluta skämta tänkte jag. Men när jag kom dit ser jag att min lillebror sitter där. Jag trodde inte mina ögon. Det var en fantastisk känsla och vi bara kramades och grät, säger Rashid och skiner upp i ett stort leende.
Efter att ha varit ifrån sin familj i två och ett halvt år, varit på flykt i två månader och upplevt saker som en tonåring aldrig ska behöva gå igenom sitter i dag Abdullahi mot alla odds bredvid sin bror. Han är av förståeliga skäl skakad av allt han har tvingats uppleva men samtidigt är han fast besluten om att gå i sin brors fotspår.
– Jag vill ta chansen och plugga och jobba här, säger Abdullahi.
Rashid har kontinuerlig kontakt med familjen i Somalia som nu har fått reda på Abdullahis öde efter flera år av ovisshet.
– De visste inte att han var här, de blev jätteglada över vi äntligen har hittat honom, säger Rashid.
Brödernas öde har fått stor uppmärksamhet och Rashid har fått många samtal från medier som vill ta del av den osannolika historien. En uppståndelse Rashid tar med ro.
– Det är lugnt, jag vill berätta vår historia, säger Rashid.
Inte undra på det.