– Det är bland det värsta jag varit med om, säger Mats Axby som bor på ön Oaxen mellan Stockholm och Trosa.
Det började med huvudvärk, hög feber och hosta. Mats besökte vårdcentralen, där de trodde han fått influensa. Men febern gick inte ner och hostan blev värre.
– Jag hostade så det kändes som något gick sönder, säger han.
Så hörde en vän, vars pappa är läkare, av sig. Hon trodde inte det var influensa, och skickade Mats i en taxi till sin pappa.
– Det tog 30 sekunder för honom att konstatera akut lunginflammation, och att högerlungan var ur funktion.
Mats lades in på Karolinska där han fick syrgas eftersom han hade så svårt att andas.
– På natten klappade lungorna ihop av allt slem och då kände jag att nu är det över. Jag viskade till min fru – nu kvävs jag, det går inte mer.
Sjukhuspersonalen trodde inte han skulle överleva natten. Men i det läget kom en sjuksköterska på att det kunde röra sig om legionella, och Mats lades i en ECMO-maskin. Maskinen kopplas in i kroppens blodkärl och syresätter kroppen via blodet, vilket ger lungorna tid att läka, eftersom de kan vila helt.
– Då var jag bland de första vuxna att ligga i en sådan, annars användes de när man ska fixa lungorna på spädbarn som andats in fostervatten vid förlossningen, säger Mats.
Först efter tio dygn hittade man antibiotika som bet på legionellan. Sju av de dygnen var man osäker på om Mats skulle överleva. Det tog sex månader innan han var helt återställd.
– Men min fru var också sjuk. Hon åt inget, tynade bort av oro. Läkarna ville sondmata henne. Hon skrev dagbok under den tiden, och den är svår att läsa i dag. Det gör mer ont att läsa om hur hon hade det än att tänka på hur jag mådde.
I dag har Mats inga men av sjudomen, så när som på några blåsor på vänster lunga.
– Men jag tänker ofta på det, när jag sitter i en bilkö till exempel. Innan hade jag blivit arg, jag brukade sitta och tuta på idioter i trafiken, men nu släpper jag det. Jag vill inte lägga massa negativ energi på onödigheter längre.
Sjukdomen är bland det värsta han varit med om, men han lät den inte hindra sina livsplaner.
– Allt hände strax innan midsommar, och jag hade tänkt fria till Lotta på midsommarafton. Det gjorde jag också, men på avdelning 4 på Danderyds sjukhus, inte på en skärgårdsklippa som jag tänkt. Vår förlovningsmiddag var den första maten jag fått äta sedan jag insjuknade, hamburgare med pommes frites. Den godaste maten jag ätit tror jag.