Joe Estenfeld.
När i dag 67-årige Nyköpingsbon Joe Estenfeld var 55 år drabbades han av en oerhörd trötthet och svaghet.
– Jag var tvungen att åka hiss mellan två våningar, jag orkade inte gå i trappor, minns han.
Till en början förstod varken han eller hans vårdcentral vad det var för fel. Joe beskriver hur svårt det var att få tid hos läkare för hans symptom. När han väl kom till vårdcentralen konstaterades det att han hade ett skyhögt blodtryck. Det blev färd till akuten i Nyköping och därefter ambulans till Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
– När jag väl kom in i sjukvården fungerade allt jättebra, säger Joe Estenfeld.
Prover visade att hans njurar inte längre fungerade som de skulle.
– Njurarna började långsamt fallera. Till sist kommer man till en gräns där de knappt fungerar alls längre.
Till en början klarade han sig med sträng diet. Så småningom fick han börja med så kallad bukhinnedialys, där patienten har dialysvätska i buken som byts ut flera gånger per dag genom en inopererad slang. Han kunde sköta dialysen själv och säger att det i och för sig fungerade ganska bra, han kunde till och med åka på semester med sina dialyspåsar. Men tröttheten bestod.
– Jag tappade initiativförmågan och ville bara sitta eller ligga.
Så klockan tre en natt, sex år efter att han fått sin diagnos och efter att ha gått på dialys i ungefär ett år, ringde telefonen. Det fanns en donerad njure som passade honom perfekt.
– De beskrev det som en "perfect match".
Det var bara att sätta sig i en taxi till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Operationen tog fyra timmar. När Joe vaknade upp ur narkosen kände han genast att något bra hänt.
– Jag kände att "Jippie, huvudet fungerar igen".
Den donerade njuren började genast göra sitt jobb och Joe kunde snart ta promenader på sjukhusområdet. Den förlamande tröttheten var försvunnen.
– När man är njursjuk känns det som om man har sprungit ett maraton varje dag.
Nu var den känslan borta.
– Jag var som pånyttfödd.
I dag betraktar sig Joe Estenfeld som fullt frisk och säger att han är "oförskämt pigg". Han tycker att han har haft tur i oturen som kunde genomgå en transplantation så snabbt, efter bara något år med dialys. Många tvingas vänta mycket längre. Och han är tacksam över att transplantationen gick så bra, att den donerade njuren inte stöttes bort av hans kropp.