Tre veckor efter insjuknandet i covid-19 stängs syrgasen av. Timmar senare drar Peter, en levnadsglad canceröverlevare i 60-årsåldern, sitt sista andetag på ett sjukhus utanför Sörmland och lämnar en familj i obegriplig sorg.

Vid ett köksbord sitter dottern Julia, själv läkare på covid-avdelning, med pappans journaler framför sig. Frågetecknen hopar sig när hon läser.

– Jag förstår inte deras beslut, säger hon.

När Peter sent en kväll hämtas med ambulans har febern pendlat upp och ner och upp igen i över en vecka. Han har fått allt svårare att andas, benen viker sig när han ska gå på toaletten. På sjukhuset konstateras att han är mycket svag, men efter ett negativt virustest får han ligga kvar på en vanlig avdelning bland osmittade medpatienter och personal utan skyddsutrustning. 

Julia är frågande – hon tycker att pappan uppvisar tydliga symtom på covid-19. Dessutom har flera andra i familjen insjuknat med liknande symtom.

Peter har haft cancer på stämbanden och andas sedan många år genom en pip i luftstrupen, en så kallad trakealkanyl. Julia undrar därför om man tagit provet på rätt ställe – från de djupa luftvägarna snarare än näsa och svalg. Det har man inte gjort.

Ett nytt prov bekräftar hennes misstanke – han bär på viruset.

Kort efter att ha flyttats till en infektionsavdelning tappar han medvetandet. Familjen bjuds in att ta farväl. Fyra dagar senare stängs syrgasen av och Peter avlider.

Familjen har sorg. Men när Julia begär ut pappans journal kommer också ilskan. Där framgår att läkarna samma kväll som han kommer in till sjukhuset, mot bakgrund av hans sjukdomshistorik, slår fast att han inte är aktuell för intensivvård eller hjärtlungräddning. Pappans biologiska ålder bedöms vara 20 år högre än den kronologiska.

Morgonen därpå noteras att han bedöms befinna sig i palliativ fas och att anhöriga informerats om det allvarliga läget. Men enligt Julia stämmer inte det.

– Det står att vi har varit delaktiga i beslutet, men vi var helt omedvetna om detta. Han var dödsdömd från dag ett, men det är ingen som har pratat med oss.

Hon anser att journalen innehåller flera andra felaktigheter. Det står bland annat att Peter sitter i rullstol och att Julias mamma ringt in och förklarat att han andades både genom munnen och pipen i halsen.

– Hon betonade tvärtom att han bara andades genom trakealkanylen. De gav honom syrgas genom näsan, tog prover på fel ställe och lät honom ligga på vanlig avdelning i flera dagar där han antagligen smittade både patienter och personal.

Hon fortsätter:

– Min pappa var en väldigt levnadsglad person. Han älskade livet och var en fullt fungerande person. Han hade en rullator som han hade med sig på långa promenader, men han satt inte i rullstol.

Julia är övertygad om att besluten att snabbt utesluta intensivvård och påbörja palliativ vård bara timmar efter ankomsten till sjukhuset har påverkats av Socialstyrelsens riktlinjer om prioriteringar och uppmaningen till regionerna att upprätta individuella vårdplaner med skattning av skörhet.

– Jag tror att det är vad det handlar om. De kunde ha gett honom mer hjälp, och rätt hjälp, tidigare. Framförallt kunde de ha informerat oss, hans familj, om att han inte skulle få något annat än palliativ vård. Allt det här är väldigt tragiskt för oss.

Fotnot: Julia och Peter är fingerade namn.