Kalkningen av sjöar görs för att motverka försurningen. För att ta reda på om och i så fall vilken effekt kalkningen har undersöks livet på botten i sjöarna regelbundet. Smådjur som lever på botten, exempelvis skalbaggar, iglar, maskar och musslor, räknas för att se vilka arter som kan leva i vattnet. Om arter som normalt inte kan leva i försurade sjöar finns där tyder det på att kalkningen har god effekt. Och förra årets undersökning visar alltså att kalkningen gör nytta eftersom flera arter som hittades på botten är sådana som normalt är känsliga för försurning och inte skulle trivas där om PH-värdet sjönk för mycket.
I alla de tio sjöar som undersöktes hittades en eller flera försurningskänsliga arter. Däremot var det bara en sjö där arter som är känsliga för föroreningar hittades.