Katrineholm är forskaren Karin Alvåsens nya hemstad.
Som ung student vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, ville Karin Alvåsen arbeta med att säkerställa livsmedelsproduktion i utvecklingsländer. Hon fick upp ögonen för idisslare, speciellt mjölkkor.
– Mjölkkor är unika, de betar gräs och omvandlar det till värdefulla produkter som mjölk och kött. Till största del konkurrerar de inte med oss människor vad det gäller föda. Kor har en viktig roll i kretsloppet, säger hon.
I dag har Karin Alvåsen hunnit bli 38 år och arbetar som forskare vid SLU, handledning och undervisning står också på hennes schema. Hennes pågående forskningsprojekt handlar om hur en förbättring av mjölkkornas välfärd påverkar lantbrukarens ekonomi men också samhället i stort.
För oavsett om du häller havredryck eller komjölk i kaffet påverkas samhället av mjölkgården. Negativt är bland annat att korna släpper ut växthusgaser, det är näringsläckage från gödsel, och dålig djurhållning kan få folk att ta illa vid sig. På den positiva sidan räknar Karin Alvåsen upp att kor bidrar till ett öppet landskap, att odlingen av djurfoder bidrar till kolinlagring, och att betesdjur bidrar till biologisk mångfald. Mjölkgårdar ger också arbetstillfällen, och många människor uppskattar att se betande djur i hagarna.
Karin Alvåsen gillar alla kor, även de som inte producerar mjölk till livsmedelsindustrin.
– Även de flesta lantbrukare brukar lyfta fram att de mår bra av att se korna må bra.
Välfärden för mjölkkor kan till exempel förbättras av mjukare liggbås och mer plats i gångar. Det kan också vara digitala lösningar, som transpondrar som fungerar som våra aktivitetsklockor. Det gör att avvikelser kan upptäcktas i ett tidigt skede.
För lantbrukaren kan det en innebära extra kostnader att tillfredsställa kornas må-bra-behov.
Går det att räkna hem investeringarna om man har ett längre perspektiv? Vad skulle mjölken behöva kosta i butiken för att bära eventuella merkostnader för ökad välfärd? Det är två av de frågor som Karin Alvåsen söker svar på.
Forskningsprojektet som Karin Alvåsen inledde 2018 är treårigt, men pausades på grund av pandemin. Den andra halvan av projektet börjar på Lincoln University i Christhurch. Den 10 oktober går flyget till Nya Zeeland.
– Det ska bli spännande. Vi reser snart så det är mycket som ska fixas.
Nya Zeelands vita guld har under de senaste 20 åren gått från att vara ull till (att bli) mjölk. Landet, som till ytan är mindre än Sverige, har ungefär sex miljoner mjölkkor. I Sverige finns cirka 300 000.
Vid Älvesta gård i Sköldinge betar ekologiska mjölkkor.
Förutsättningar för mjölkgårdarna är helt olika. I Sverige är djuren inne i ladugårdar största delen av året, i Nya Zeeland går djuren ute dygnet runt, året runt.
Det låter som god djurhållning, och det är lätt att se framför sig mjölkkor som strövar omkring i stora hagar och mumsar gräs. Verkligheten ser annorlunda ut.
– Som jag förstått det tvingas de gödsla och bevattna hagarna för att betet ska räcka, när de har många djur på liten yta. Det kan bli lerigt, och det är naturligtvis inte bra för djur. Gödningen kan också ge ökat näringsläckage.
Med på resan är sambon Josefine Karlsson.
– Det är genom Josefine som jag hamnat i Katrineholm.
Karin Alvåsen trivs i sin nya hemstad, gillar att det går snabbt att ta sig runt. Trailspåren vid Stalls backe utnyttjar hon ofta.
– KSK:s långdistanslöpare är lite av mina idoler. Jag jobbar på att kunna träna med dem och kanske kan springa något lopp på Nya Zeeland.