– Det kunde ha varit våra vänner som var i synagogan i Köpenhamn. Så har jag aldrig någonsin tänkt förut, men nu funderar jag på om det är som i Polen före kriget. Har vi flyttat fram gränserna för det acceptabla? Den stora utmaningen är hur det demokratiska ska hantera det odemokratiska.
Båda Diana Bornstein Welffs föräldrar överlevde koncentrationsläger under andra världskriget och även om de inte pratade särskilt mycket om det i hemmet har det präglat hennes uppväxt.
Men som boende utanför Stjärnhov, ungefär mitt i Sörmland, lever hon ett väldigt sekulariserat liv. Det är lättare att odla sin judiska identitet i en storstad som Stockholm. Samtidigt är hoten mot exempelvis judiska skolan, där Diana gick som barn, i dag konkreta och ständigt närvarande.
– Då låg skolan precis intill judiska centret och det var tydligt markerat. I dag har man plockat ner skyltarna och för att komma in måste man passera en vaktkur.
När hennes föräldrar kom till Sverige efter kriget var de inställda på att leva resten av sina liv här. Och en sak var de noga med att förmedla till sina barn:
– De sa alltid: "De kan ta ifrån dig allt du har, men de kan aldrig ta din bildning". Och här är jag i dag, läkare, säger Diana när vi träffar henne på arbetsplatsen på Nyköpings lasarett.
Har du mött antisemitism under din uppväxt?
– Jag är kvinna och chef för barnkliniken i Sörmland, så jag har inte låtit det hejda mig.
Men visst har hon hört saker. Och alltid känt sig tvungen att förklara och försvara Israels politik, vare sig hon tycker om den eller inte.
Men samhället har hårdnat och toleransen minskar, upplever hon.
– I mina barns skola röstade 25 procent på SD i skolvalet. Vems värderingar är det som återspeglas? Inte är det 13-åringarnas.
Även om hon inte är rädd för sin egen säkerhet till vardags, berörs hon av terrordåden i Köpenhamn och Paris. Och hon oroar sig för framtiden.
– Jag är orolig för utvecklingen och funderar på vad som händer om 20 år. Kommer mina barn att kunna bo kvar här?
Närvarande finns hela tiden minnet av det ofattbara mördandet av hennes släktingar.
– Det är bara en generation sedan. Det ligger inte längre bort än så.