Sopsaltning minskar risken för punktering, då cykelbanan kan hållas i stort sett bar hela vintern.
Sopsaltning utförs med en maskin som sopar bort nysnö eller slask och sedan sprutar ut saltlake för att förhindra återfrysning. Resultatet blir barmarksunderlag, till skillnad från den traditionella plogningen som lämnar kvar ett snölager som kan frysa och bli till spåriga isgator. Sopsaltningen gör också att det blir mindre grus som måste sopas upp till våren och färre punkteringar.
Sopsaltning fungerar bäst under milda vintrar med temperaturer runt nollan och det kommer lite snö som fryser och tinar om vartannat.
Metoden används i exempelvis Nyköping och Strängnäs sedan flera år, med gott resultat.
– Vi sopsaltar totalt nästan tre mil gång- och cykelbanor. Vi har hållit på sedan 2016 och utökat lite varje år. Först hade vi en maskin, sedan köpte vi en till. Det är en bra service till medborgarna och vi har fått bra respons. Målet är att kunna ha barmark året om, säger Andreas Molin, driftschef för gator på Nyköpings kommun.
Andreas Molin, driftschef för gator på Nyköpings kommun.
I Strängnäs blir det här fjärde säsongen man använder metoden.
– 95 procent av vägunderhållet görs på entreprenad, men vi har ett distrikt själva där vi sopsaltar med flera egna maskiner. Vi försöker arbeta förebyggande och köra mycket under dagtid, säger Marie Ollman, chef på gatu- och parkenheten på Strängnäs kommun.
Marie Ollman, chef på gatu- och parkenheten på Strängnäs kommun.
Även i Eskilstuna och Katrineholm testade man för några vintrar sedan att sopsalta. I båda kommunerna blev man nöjda med resultatet. Ändå har man valt att inte fortsätta, utan halkbekämpar med plogning och sandning.
– Vi kom fram till att det var mycket dyrare att sopsalta. För en säsong skulle det kosta 3,6 miljoner, jämfört med 400 000 för traditionella metoder. Man måste ut på nätterna och köra så att det är klart innan cyklisterna ska till jobbet, och sedan på eftermiddagarna innan de ska hem. Det kräver väldigt mycket personella resurser, säger Jorma Seimilä, chef för gatuavdelningen på Eskilstuna kommun.
Eskilstuna köpte in en begagnad sopsaltningsmaskin för 100 000 kronor som testades under vintern 2018–2019. Maskinen drogs med många problem och man funderade på att sälja den.
– Vi har kvar maskinen, men för att fortsätta med sopsaltning måste vi upphandla en entreprenör och det måste skjutas till mer pengar, säger Jorma Seimilä.
Jorma Seimilä, chef för gatuavdelningen på Eskilstuna kommun.
Även Katrineholm köpte in en egen sopsaltningsmaskin, för drygt en halv miljon kronor, och testade den för två vintrar sedan. Sedan dess har den stått sysslolös.
– Vi har inte prioriterat sopsaltning i budgeten. Det skulle innebära att vi måste välja bort annat. Visst skulle det bli en samhällsekonomisk vinst med färre halkolyckor, men det blir ändå en kostnad för vår budget, säger Anneli Hedberg (S), ordförande i service- och tekniknämnden i Katrineholm.
I Strängnäs menar man att kommunen kan spara in kostnaden i andra änden.
– Det går åt mycket mindre sand – och då blir det också mycket mindre sand att ta upp till våren, säger Marie Ollman.
Anneli Hedberg (S), ordförande i service- och tekniknämnden i Katrineholm.
Men hoppet är inte ute för sopsaltningen i Eskilstuna och Katrineholm. I Eskilstuna ska nu en fördjupad studie göras.
– Vi har inte dödat frågan, utan har fått i uppdrag från politikerna att utreda för- och nackdelar och konsekvenser. Studien ska vara klar till sommaren, säger Jorma Seimilä.
– Vi har inte sagt att vi aldrig mer ska sopsalta, det är en väldigt bra och uppskattad metod, säger Anneli Hedberg.