25-åriga Tyra har semester från visstidsanställningen som kriminalvårdare. Hon arbetar på en av landets slutna klass 2-anstalter, inte på Hällby. Men från sommarstället i Julitatrakten har Tyra, som egentligen heter något annat, följt gisslandramat på Hällby-anstalten. Direkt förvånad över det som hänt är hon inte.
– Det var egentligen bara en tidsfråga, med tanke på alla bristande rutiner i Kriminalvården. Mycket är bara prat, säger hon.
Ett exempel är ensamarbete. På den veckolånga introduktionskursen Tyra gått talades det om att man inte arbetar ensam.
– Men det gör man, mycket. Man är ofta ensam vårdare med 20 intagna.
En annan brist Tyra nämner är antalet anställda som inte gått grundutbildningen på 24 veckor.
– Där jag jobbar är det minst 50 procent som inte gått den och ingen av sommarvikarierna.
På Tyras arbetsplats finns det regler om att man inte får vara ensam med en intagen i vaktrummet, men i korridoren går det bra. Där finns det kameror, men Tyra konstaterar att kameror inte kan stoppa gisslansituationer eller våld.
Hon känner sig ändå trygg på sin avdelning.
– Men periodvis har det verkligen inte funnits personal. Drar man larm kommer det ingen.
Hon tror ändå inte på fler batonger och mer pepparspray.
– Jag tror mer på att jobba med förhållningssättet mot klienterna. Att man ska vara två i alla situationer. Det behöver vara högre i tak, att man kan lyfta sådana här frågor. Det kan man inte nu. Det finns en tystnadskultur.
Martin Klaar, ställföreträdande HR-direktör inom Kriminalvården, vill poängtera att han bara kan uttala sig generellt, men han delar inte Tyras bild av ensamarbete.
– Hela Kriminalvården bygger på att vi jobbar i team. Man är alltid flera på en avdelning. Vi har verkligen jobbat med det de senaste tio åren.
Corona-pandemin har inneburit att Kriminalvården under ett antal månader 2020 tvingades pausa utbildningarna.
– Vi har ett tapp där som vi jobbar i fatt, bland annat med sommarskola i år. På vissa anstalter har det varit en högre andel outbildade, men det är inte min generella bild.
Han håller inte med Tyra om tystnadskultur som ett utbrett problem.
– Återigen generellt, men min bild är att myndigheten verkligen jobbat med de frågorna. Vi vill inte ha en tystnadskultur. Men vi måste alltid jobba med arbetsmiljöfrågorna, vi kan inte luta oss tillbaka.