Den barbröstade kvinnan tittar in i kameran bakom ett par glasögon med svarta bågar, det lika svarta håret ligger utsläppt på hennes ena axel och på vänster handled sitter en guldklocka. Två olika profilerade escortsajter, samma bild. Kvinnan utger sig för att vara 28 år och kommer ursprungligen från Rumänien. På ena sajten beskrivs hon som erfaren, 167 centimeter lång, feminin kropp och av kaukasisk ras. Hon gillar champagne, fransk mat, resor och körsbärsblommor. Faktalistan bredvid bilden på den andra sajten talar om att hon har bruna ögon, silikonbröst, d-kupa och att hon röker ibland. På den sistnämnda sajten finns även en annan lista, en lista som informerar om vad hon ställer upp på. Man betalar henne 200 euro för en timme eller 350 euro för två timmar. Listan avslutas med ett antal andra sexuella tjänster hon kan utföra för 50 till 100 euro extra.
Hon är inte den enda kvinna som återkommer på flera sajter vid en snabb sökning på escortverksamhet i Sörmland. Det sker i öppenhet, allt som krävs för att få tillgång till kvinnornas kroppar är att skicka ett mejl.
– Det sker väldigt öppet, tjejerna är som en vara man beställer. Det finns ingenting som talar om att den här tjejen är ett offer.
Robert Juntilla har hunnit bli luttrad trots att det bara har gått tre år sedan han var med och drog igång Sörmlandspolisens prostitutionsenhet. Året innan hade polisen i Eskilstuna börjat se en ny problembild i stan.
– Vi hade aldrig tidigare jobbat mot den typen av problem i Sörmland, det var nytt och vi hade ingen kompetens. Vi gjorde vad vi kunde och lyckades ganska bra, men vi kände att vi var tvungna att få mer kött på benen och utbildning.
Året efter åkte Robert Juntilla och ett par andra kollegor till Stockholm och jobbade med prostitutionsgruppen där under ledning av Simon Häggström. Sedan dess har Robert Juntilla tillbringat timtal framför escortsidor, kartlagt och fört statistik trots att arbetet mot prostitution är ett sidospår från hans ordinarie tjänst som ordningspolis. Han har träffat otal flickor som sitter fast i den organiserade brottslighetens nät och som har sålt sin kropp gång på gång. Han har konfronterat sexköpare, torskar, som har varit från övre tonåren till 70-årsåldern, med alla tänkbara olika bakgrunder.
– Jag ställer alltid frågan till männen varför de valde att köpa sex, men får aldrig något riktigt bra svar. Med vissa får man känslan att de är rutinerade sexköpare, att de har gjort det väldigt många gånger. Då blir det än mer tydligt att kvinnan ses som en handelsvara.
– Av de jag har varit med och tagit har ingen någonsin haft någon tanke på vilken situation kvinnan befinner sig i. De är väldigt självcentrerade och pratar bara om sig själva, det är gemensamt för alla sexköpare.
Av alla sexköpare Robert Juntilla har stött på kan i stort sett alla delas in i något av följade tre fack:
De som erkänner direkt. De inser att det bästa är att erkänna och få ett strafföreläggande från åklagaren för att få det ur världen. Istället för att hamna i tingsrätten och försöka förklara vad de har gjort.
De som nekar i sten. De har absolut inte har gjort någonting olagligt, erkänner först när de blir motbevisade med till exempel säkrat dna.
De som kommer med ursäkter.
Den sistnämnda kategorins försök att förklara sig ur situationen kan ibland bli smått komiska enligt Robert Juntilla.
– Det kan komma väldigt konstiga förklaringar som kan vara kul att lyssna på ibland. De kan påstå att de är vänner eller bara fått massage, en man sa att de spelat in en erotisk film och en annan påstod att han träffat kvinnan på mataffären tidigare samma dag och att de bara skulle umgås lite på kvällen. Men han visste inte vad hon hette.
Det är i Eskilstuna som problemet med prostitution är som störst i Sörmland. I snitt ligger det ute ett par annonser i veckan från kvinnor som säljer sig i Eskilstuna via olika escortsidor enligt Robert Juntilla.
– Det händer att det ploppar upp någon enstaka annons i Nyköping och Strängnäs och än mer sällan i Katrineholm. Men det är framförallt Eskilstuna som är problemet och det ser ut där precis som det gör i övriga landet.
Den röda tråden när det kommer till prostitutionen i Sverige de senaste åren är att det är kvinnor från Rumänien och Nigeria som säljer sig via internet och det handlar nästan uteslutande om människohandel. En lukrativ bransch, endast vapen- och narkotikahandeln generar mer pengar i den kriminella världen.
– Det finns tjejer på de här sidorna som inte har någon organisation bakom sig, men det är ett fåtal, det vanligaste är att det är människohandel. Det har vi märkt tydligt när vi träffar de här tjejerna.
Många av kvinnorna är mer eller mindre fångar i en organiserad brottslighet och det svårt för polisen att hjälpa dem därifrån. Hjälp erbjuds alltid till de kvinnor polisen möter i sitt arbete, nästan ingen nappar. Ofta är kvinnorna skuldsatta genom att organisationen bakom dem har bekostat skönhetsoperationer. Men framför allt är de rädda.
– De är rädda för konsekvenserna, inte bara för sig egen del utan även för familjens del i hemlandet. De befinner sig i en väldigt utsatt situation, det är inte ovanligt att de blir rånade eller misshandlade.
– Jag tror att de känner en viss trygghet i att vi finns i bakgrunden och har koll på vad de gör och var de finns i fall de skulle råka illa ut.
För att förstå varför de här kvinnorna väljer att sälja sina kroppar krävs det en blick på förhållandena i deras hemländer. I Rumänien är fattigdomen utbredd på ett sätt som är svårt att greppa som svensk medborgare. Just fattigdom och drömmen om ett bättre liv för sig själv och sin familj är den främsta drivkraften för de Rumänska kvinnorna som fastnat i prostitution.
– En kvinna i Rumänien kan få 20 kronor för en avsugning, här kan de få 1 000 kronor för att sälja sig i en kvart. Det är en viss skillnad ekonomiskt. Även om de inte får behålla allt de tjänar in så är det en väsentlig skillnad mot vad de tjänar hemma i Rumänien.
Det vanligaste är att kvinnorna tar in på hotell och stannar en till tre nätter. Polisen har i flera år haft ett tätt samarbete med hotellen i främst Eskilstuna där problembilden är som störst.
– Vi tar oss runt på alla hotell och pratar med ansvariga och personal och försöker ge dem något hum om vad de ska titta efter. Det är ett gott samarbete.
Men främst handlar prostitutionsgruppens arbete om kartläggning och spaning. Ett ibland tidsödslande jobb och eftersom ingen i gruppen jobbar med frågan som huvuduppgift är möjligheterna till spaning och insatser begränsade. Det handlar om punktinsatser.
– Vi klarar oss ganska bra på vår lilla grupp, vi har möjlighet att hålla koll på flera adresser samtidigt. Vi är två stycken i dag, men vi ska vara fyra så två till ska läras upp.
De begränsade resurserna är ett hinder i polisens jakt på de som de verkligen vill åt – hallickarna och organisationerna bakom. Dessa befinner sig sällan i Sverige vilket gör det extra svårt för polisen.
– Det är stora organisationer vi pratar om. Det är svårt för oss i Eskilstuna att göra något mot dem mer än att gripa någon för koppleri ibland.
Tycker du att ni borde få större resurser?
– Jag tror att det är naturligt att man vill jobba väldigt mycket med något som man brinner för och då blir det automatiskt en frustration. Men polisen i stort måste prioritera och om det fanns mer resurser så vet jag att den det är beslutat uppifrån att människohandel ska prioriteras högre.
Utöver den sexhandel som sker öppet via nätet är mörkertalet stort, det är Robert Juntilla övertygad om. Han vet till exempel att det existerar sexhandel via slutna forum och grupper på nätet, genom affärer som görs upp mun till mun och i krogmiljö.
– Vi får in en hel del tips så att det finns ett stort mörkertal är det ingen tvekan om. Men vi har inte resurser att följa upp alla tips.
Trots begränsade resurser är Robert Juntilla tydlig när det gäller en sak.– Man ska aldrig känna sig säker om man köper sex i Sörmland. Vi är dessutom 100 procentiga, alla ärenden vi har haft i Eskilstuna har lett till fällande dom. Det är ett bra facit.
Praxis är att en fällande dom innebär dagsböter, även om fängelse finns i straffskalan.
Vad kan allämenheten göra för att bidra till att prostitutionen och människohandeln får ett slut?
– Jag kan tycka att svenskarna är lite naiva. Det gäller att vara klarsynt och inte tveka att höra av sig till polisen om man misstänker att någonting pågår. Misstänker man något har man fått en magkänsla och en magkänsla betyder ofta att det finns något där.