I stället har dödföddheten – intrauterin fosterdöd – hamnat i ett låst läge, en tragikens status quo.
Årligen dör cirka 450 barn i sina mammors mage. Där har dödstalet legat relativt konstant i 20 år.
– Det är en nationell angelägenhet att agera.
Det säger Ingela Rådestad, barnmorska och professor vid Sophiahemmet högskola i Stockholm. Hon har länge varit engagerad i frågor kring barnadödlighet och är en ofta konsulterad expert inom området.
Trots att dödföddheten i Sverige har kunnat minskas till en av de lägsta nivåerna i Europa, tycker hon att den fortfarande är oacceptabelt hög.
– Varje dödsfall är en katastrof. Det behövs en haverikommission i varje enskilt fall för att samla information som kan användas i förebyggande syfte. I ett nationellt perspektiv granskas inte dödsfallen tillräckligt systematiskt i dag.
Under perioden 2009–2014 dog i genomsnitt 15 barn i Sörmland varje år efter graviditetsvecka 22. Enligt Socialstyrelsens förlossningsstatistik har dödföddheten i länet varit betydligt högre än i riket under de senaste tre åren.
Under det sist redovisade året, 2014, dog 21 sörmländska barn under graviditetens senare hälft. Så högt har dödstalet inte varit sedan 1976.
– Vi har legat högt i många år och har haft många diskussioner om det. De förklaringar vi ser är framför allt socioekonomiska. Sörmland är något av ett Norrlandslän, säger överläkare Bettina Ouvrier, medicinskt ansvarig för förlossningskliniken på Mälarsjukhuset.
Ouvrier drar en parallell mellan dödföddheten och hur faktorer som låg utbildningsnivå, övervikt och rökning påverkar gravida kvinnors hälsa negativt.
– Vi är inte så jättefriska i Sörmland. Cirka 50 procent av alla gravida kvinnor är överviktiga. Det är allvarligt i sammanhanget, säger överläkaren.
Ingela Rådestad hör till dem som är övertygade om att dödföddheten kan pressas tillbaka ytterligare. Dödsfallen, menar hon, är sällan oförklarliga.
De vanligaste orsakerna är kopplade till en moderkaka som inte fungerar optimalt, varför fostret får för lite näring och syre. Det växer då sämre och rör sig mindre, för att all energi ska gå till kroppens centrala organ.
– Vi borde kunna göra mycket mer för att förebygga att barn dör i slutet av graviditeten, säger Rådestad som tror att fler barn skulle räddas om det i tid upptäcks att fostret mår dåligt.
Det förutsätter att regeringen agerar tydligare, menar hon. Enligt Rådestad behövs en uppföljning av alla dödsfall i slutet av graviditeten, men också mer utbildning och utökade resurser till forskning.
– Jag har länge pratat om behovet av medicinsk audit, att granska varje dödsfall, analysera och föreslå förbättringsåtgärder i vården. Där finns många viktiga lärdomar att dra.
Bettina Ouvrier delar uppfattningen att mer fördjupade studier kan vara värdefulla.
– Det jäktar oss att vi inte lyckas få ner dödstalet.