Självmord är ett stort folkhälsoproblem och bland unga mellan 15-24 år är suicid den vanligaste dödsorsaken. Antalet självmord i den gruppen har ökat successivt de senaste 20 åren och forskning visar att psykiska besvär kan debutera långt tidigare än så hos barn.
Sedan 2013 arbetar den ideella organisationen Suicide Zero för att minska självmorden i Sverige och 2019 lanserade de satsningen "Livsviktigt snack" som en del i sitt suicidpreventiva arbete. Satsningen riktar sig mot barn och unga i åldrarna 9 till 12 år och deras vårdnadshavare.
– De allra flesta barn i den här åldern mår bra och lider inte av psykiska sjukdomar. Men det är inte ovanligt att psykiska besvär kan debutera hos barn mellan 9 och 12 år. Det kan handla om oro, ångest eller depression. Det är vanligare än man kanske tror, säger Anna Matzinger som är en av de som jobbar med Livsviktiga snack.
Med Livsviktigt snack vill Suicid Zero lyfta vikten av att tidigt lära barn att prata om sina känslor. Det är av stor vikt visar forskningen. Att kunna uttrycka känslor och prata om hur man mår gör att barn och unga löper mindre risk att senare i livet drabbas av depression och begå självmord.
På sin hemsida ger Livsviktiga snack tips om hur man kommer igång med att prata med sina barn och ger praktiska övningar i hur man kan träna på att prata om känslor tillsammans.
– Du är den bästa föräldern till just ditt barn och det gäller att hitta din egen nivå som passar. Det viktigaste är att lägga en plattform, att man pratar om massa olika saker hela tiden. Det behöver inte vara tunga saker, men att man faktiskt pratar med sina barn, säger Anna Matzinger.
Tillbringa tid med ditt barn, det är så småprat uppstår. Ställ öppna frågor, lyssna och låt ditt barn tala till punkt. Var uppmärksam på ledtrådar när barnet berättar då barn sällan säger rakt ut om det är något som bekymrar dem. Det är tips som Livsviktiga snack ger på sin hemsida. Ett annat är att hitta den tid på dygnet som barnet är som mest pratglad.
– Många barn har sin prattid, de följer ett mönster. Vet man att sitt barn är mer pratigt vissa tider på dygnet kan man finnas där då och plocka upp, säger Anna Matzinger.
Hon tipsar också om att tidigt formalisera samtalet och föra in det som en daglig rutin.
– Man kan köra med dagens tumme upp och dagens tumme ner vid middagen varje dag. Då blir det inte lika svårt att prata om knepiga saker när de dyker upp.
Som vuxen gäller det att vara observant på tydliga förändringar. Om barnet börjar bli väldigt oroligt, kanske inte vill gå till skolan eller till aktiviteter. Om det är något som håller i sig i mer än två veckor kan det vara läge att agera.
– Första skedet kan man ta kontakt med andra vuxna i barnets närhet. På skolan eller kring barnets fritidsintresse. Fråga om de också sett förändringen. Om de gör det kan man gå vidare till elevhälsan eller vårdcentralen, inte åka till bup (barn- och ungdomspsykiatrin) direkt. Men framför allt prata mycket med barnet och lyssna, försök förstå vad som ligger bakom, säger Anna Matzinger.
Hon trycker på vikten av att vuxna pratar med unga om att livet går upp och ner, och lär dem att möta och hantera motgångar.
– Vi måste träna våra barn att klara av att lösa sina problem själva, och inte bli rädda när det dyker upp svårigheter. Om man har bra problemslösningsförmåga så minskar risken för att begå självmordsförsök, säger Anna Matzinger.
Att mäta psykisk ohälsa bland barn och unga är en utmaning och mycket forskning pågår på området. Det är inte alltid lätt att utröna vad som faktiskt är ångest och vad som är något annat. Men att det finns en väldigt hög press på unga från många olika håll i dag är Anna Matzinger övertygad om.
– Det man framför allt kunnat mäta är en ökad press från skolans håll med betyg och oklara riktlinjer för betygsättning.
Även om det är vid ungefär nioårsålder som barn blir mottagliga för att prata i mer abstrakta termer så finns det all anledning att börja kommunicera strukturerat med sina barn tidigare än så.
– Prata om känslor kan man börja göra nästan innan barnet kan prata. Det är bra att etablera samtalet det är något de har med sig in i tonåren och i hela livet, säger Anna Matzinger.