Maneter kan inte själva bestämma vart de ska och kategoriseras således som plankton.
– Av vad jag hört har det inte varit ovanligt mycket maneter i Sörmland i sommar, säger Johanna Bergman, marinbiolog på Länsstyrelsen i Södermanland.
I sommar har Västkusten haft ett stort antal röda brännmaneter, något som TT rapporterat om. För Sörmlandskustens del ser det dock ut som vanligt vad gäller förekomsten av maneter, enligt länsstyrelsen. Just röda brännmaneter är mycket ovanligt på Sörmlandskusten, berättar Johanna Bergman.
– I Sörmland finns enbart öronmaneter. Vi har inga inrapporterade fynd av röd brännmanet i Sörmland. Man kan bada lugnt – man behöver inte vara rädd för att bränna sig. Röd brännmanet kan förekomma i södra delar av Östersjön, säger Johanna Bergman.
Marinbiologen berättar att även öronmaneterna bränns då de har nässelceller, men de har ett mycket svagare gift än brännmaneter.
– Vi känner inte det, vi människor.
Maneter kan inte själva bestämma vart de ska och kategoriseras således som plankton. Mängden maneter varierar från år till år och det har flera orsaker.
– Dels kan det vara så att om det blåst väldigt mycket kan det ha rört upp vatten som förts in i vikar och liknande, säger Johanna Bergman.
Men maneternas livscykel spelar också en stor roll.
– När vi ser öronmaneter ute i vattnet så är de i ett stadium som kallas för medusa – det sexuella stadiet för maneten. Det som händer i det stadiet är att hanarna frigör spermier som honorna fångar in. Det är oftast därför som maneter vill vara i stora sjok, för att öka chansen att fånga in spermierna och befrukta sig.
Johanna Bergman, marinbiolog på Länsstyrelsen i Södermanland.
Vid befruktningen bildas en liten larv, en så kallad planulalarv. Därefter vårdar honorna sina larver för att sedan, när larverna är färdigutvecklade, släppa ut dem i havet. Mycket snabbt kommer larverna att fästa på till exempel klippor eller alger.
– På vissa alger kan man se att det sitter små vita polyper, säger Johanna Bergman.
Efter det stadiet kan polyperna knoppa av sig till 20 till 30 små medusor som kallas ephyror. Själva avknoppningen sker senare under hösten och ephyrorna övervintrar nära botten. Under våren och försommaren växer de till sig, till de stora medusorna.
– Hur väl de hinner knoppa av sig och hur mycket som äts upp av andra djur avgör hur många maneter det blir nästa säsong. Därför måste man förstå livscykeln för att förstå varför det är många eller få maneter.