Bland mina lustar ingår bland annat mat, dryck och glass. På sommaren skriker mitt hjärta och mina lustar efter god ekologisk närodlad mat, fräscha drycker och svalkande glass som helst avnjuts i timmar, stillasittandes i solen bland fågelkvittret med avslagen Iphone och klocka.
Detta fyller och gör gott för min sommarmage och magkänsla.
Den här sommaren tjivas den ekologiskt närodlade maten, dessa fräscha drycker och svalkande glassar om platsen med en liten bebis.
Så här skrev jag i min dagbok för några veckor sedan:
"Nu har jag just gått in i månad fem, bröstvårtorna hänger utanför den nu alldeles för lilla bh:n. Vristerna börjar likna en elefants över mina nya coola leopardmönstrade Vans och varje dag måste jag ta en timmes powernap då jag fullkomligt däckar och vaknar med en nersalivad kudde. Det är tungt att andas och jag flåsar som en åldrad rökare på toppen av trappor … och jag har just gått in i månad FEM. Vi har inte ens gjort hälften av resan – magen och jag!"
Lilla gumman det blir värre. Säger de. Tack för den … och lillagumma inte mig!
Nu är jag i vecka 25, alltså månad sju och NÄ! det har inte blivit värre. Tänker jag motsträvigt och stönigt.
Det är en fantastiskt spännande resa. Jag lär känna både vår bebis och min kropp på nytt, dag för dag. Det är magiskt, rent utsagt otroligt att detta kan ske.
Att just min make och jag valde varandra. Att vi båda ville ha barn. Att vi matchade genetiskt så att det överhuvudtaget skulle funka att försöka. Att en frisk och stark spermie klarade sig förbi alla hinder och godtogs av ett av mina friska och starka ägg. Ja, det kan bli ytterligare tre sommarkrönikor om bara detta, jag kan hålla på hur länge som helst!
Vi hade det dock inte så lätt som jag (trots att jag kände mig påläst, kunnig och förstående för detta mirakel) naivt trodde att det skulle vara. Jag är ju ändå vältränad, ung och frisk. Heltokigt att det inte pratas mer öppet om missfall, när det är så vanligt att de sjukvårdskunniga säger att varje fertil kvinna har 2-3 missfall under sitt liv.
Vi hade två innan min nu växande sommarmage.
Det var så klart fruktansvärt jobbigt. Jag har varit gravid tre gånger under loppet av ett år. Jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag och min make hade dock turen att vi båda tog tag i våra trauman, oro och ångest direkt. Vi pratade, pratade, grät, älskade och kramade varandra och växte oss starkare tillsammans av dessa sorger. Det är det bästa råd jag kan ge, vänd er till varandra, gråt, lyssna, prata, älta och våga älska. Glöm inte kärleken. Det är den som läker. I alla situationer och skeenden.
Med dessa ord vill jag tacka för mig och min krönikörsommar här på SN.
Sprid kärlek och ljus. Livet blir lite roligare då.