Liselotte Almén Malmqvist, koncernchef på Jatc community healthcare, svarar inte på varför det misstänkta ofredandet inte polisanmäldes direkt.
Misstankarna väcktes efter en händelse i maj 2017 som en i personalen blev vittne till. När hen kom in i rummet var brukaren, som har autism och en utvecklingsstörning, endast iklädd en tunn bomulls-bh. Vårdaren hade hennes tröja i handen samtidigt som en massagestol var på i liggande läge.
Till tidningen säger personalen att hon direkt förstod att någonting var fel.
– Varför hade hon ingen tröja på sig? Jag kunde inte hitta några rimliga förklaringar.
Händelsen skapade ett stort rabalder inom företaget som driver gruppbostaden, Jatc community health care. HR-chefen åkte samma dag från huvudkontoret till verksamheten för samtal med personalen och den anklagade mannen, som ska ha fått lämna jobbet samma dag.
Efter incidenten började brukaren själv berätta om saker som fick personalen att reagera.
– Hon sa att hon fick godis om han fick klämma på hennes tuttar. Så visade hon samlagsrörelser och att han hade klämt mellan benen, säger en vårdare.
Upprördheten ökade i personalgruppen, men ledningen ville hålla informationen inom en liten krets.
– Det kom ju som en chock när vi fick direktiv om att inte säga något, knappt prata med varandra om det här. De skulle bara tysta ner det, säger en anställd.
En i personalen skrev en lex Sarah-anmälan som gick vidare till företagets ledning, men den skickades aldrig till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Detta trots att allvarliga missförhållanden eller risk för desamma måste anmälas dit.
Även polisanmälan dröjde – ända till november 2018, nära ett och ett halvt år efter händelsen. När polisen väl påbörjade sin utredning tittade man inte specifikt på händelsen i maj, utan även på andra anklagelser som personalen riktat mot sin tidigare kollega.
Men det var för sent. I det skedet kunde polisen bara förlita sig på uppgifter från vittnen och brukaren själv. Och även om brukaren ska ha sagt saker som stärkte misstankarna lades förundersökningen ner ett drygt år senare i brist på bevis.
Polisens utredare förklarar att det är svårt för polisen att lösa brott om de anmäls så sent.
– Det försvårar ju betydligt. Ju senare vi kan börja jobba med ett ärende, desto svårare är det att leda det i bevis, säger hon.
Försökte ni samla in någon form av teknisk bevisning?
– Nej, inte så långt efteråt. Det hade man behövt ta där och då, säger utredaren.
I polisförhör har ingen av bolagets företrädare kunnat svara på varför man valde att anmäla det misstänkta brottet så sent.
Tidningen ber Jatc koncernchef Liselotte Almén Malmqvist om ett klargörande.
Varför polisanmälde ni så sent?
Liselotte Almén Malmqvist skriver i ett mejl att det är rättsligt oklart om privata omsorgsföretag får göra en polisanmälan utan att hindras av sin tystnadsplikt gentemot brukarna. Sen skriver hon:
– Oavsett om den enskilde vill göra en polisanmälan eller inte kan den enskilda verksamheten i vissa situationer ha ett eget intresse av att polisanmäla det som har hänt beroende om det framkommer viktiga fakta i efterhand.
Frågan om vilka "viktiga fakta" det kan röra sig om lämnas obesvarad av Liselotte Almén Malmqvist, trots att tidningen bett om ett förtydligande.
Kvinnan som ska ha utsatts för brottet bor inte längre kvar på gruppbostaden.
Tidningen har tidigare skrivit om Theresa, som inte fick hjälp när hon födde ett barn på samma boende.
Ledningen på Jatc community health care polisanmälde ett misstänkt ofredande först efter ett och ett halvt år. Utredningen fick senare läggas ner i brist på bevis.