"Jag har åkt Saab i hela mitt liv. Det kommer i blodet, från min far", säger Niklas Zeipel, som sitter i sin röda Saab 900 turbo cabriolet från 1992.
Niklas Zeipel vinkar glatt från parkeringen utanför den garageplats han hyr i centrala Katrineholm. Han har precis ställt upp tre av sina älskade Saabar i ett symmetriskt mönster för kamerans skull. Det är två röda Saab 900 turbo från 1992 som flankerar en grå Saab 96 från 1962. Sin fäbless för den svenska biltillverkaren har han närt sedan barnsben: det är dessutom ett nedärvt specialintresse:
– Jag har åkt Saab i hela mitt liv. Det kommer i blodet, från min far. Han var lackerare på Scania som byggde bussarna här i stan, så han hade personalrabatt på Saab.
Saab och Scania gick ihop 1968 och blev självständiga firmor först i mitten av 90-talet. När Niklas började övningsköra i 17-årsåldern skaffade han sin första bil: en Saab 900 från 1988.
– Det är den modell jag har haft längst så det är väl "min modell". Det är den jag är uppvuxen med.
Saab automobile försattes, efter några svåra år, i konkurs i slutet av 2011. Efter det tycker Niklas Zeipel att intresset för märket bara har växt.
– Det finns mer entusiasm än det var förut. Det finns något som heter Saab-andan: vi är som en familj allihopa. Och det känns ju när man är på bilträffar och träffar alla entusiaster. Det är många som åker från Tyskland och Spanien till träffen i Trollhättan som är vartannat år.
Under gymnasiet gick han fordonslinjen och utbildade sig till lastbilsmekaniker. Efter att ha jobbat på bilverkstad ett tag var han på Scania i fyra år och bilprovningen i 16 år.
– Nu håller jag inte på och skruvar åt andra, det är bara för hobbybruk. Men det finns alltid nåt att pyssla med. Fördelen med att ha bilar som intresse är att om man ställer en bil i garaget så står den kvar där. Ett djur måste man ju fortsätta mata hela tiden.
"Det är körglädjen och designen. Och så känslan: de har något speciellt som ingen annan har, de har en själ på något sätt", säger entusiasten Niklas Zeipel om sitt intresse för Saab.
Har du någonsin haft ett annat märke?
– Nej, nej, nej.
Är det helt otänkbart?
– Det är väl inte otänkbart, som vardagsbil kanske man behöver se sig om efter något annat till slut. Nu stiger ju begagnatpriserna eftersom de inte tillverkas mer. Det märker man på de senaste 9-5:orna som har blivit ganska dyra.
På frågan om vad som gör Saabar så speciella kommer svaret snabbt:
– Det är körglädjen och designen. Och så känslan: de har något speciellt som ingen annan har, de har en själ på något sätt. Sen är tjusningen med Saab att de var en liten tillverkare som ändå fick fram många tekniska innovationer som är standard nu. De var först med att sätta in turbo i en personbil, till exempel. Sen kom de på strålkastartorkare och kupéluftfilter, säger han.
Inredningen till Niklas Zeipels Saab 63 är fortfarande i gott skick.
Han åker gärna på olika bilträffar runt om i landet för att träffa likasinnade.
– Man kan stå i timmar och snöa in på en liten detalj.
Idag äger Niklas Zeipel sju Saabar från olika tidsperioder. Någon dröm-modell tror han inte att han har.
– Jag är rätt nöjd med min samling. Men en Sonett skulle vara kul, det är en sportbil från 60-talet som de gjorde för att ha något i skyltfönstret som kunde locka in köparna.
Eftersom Niklas Zeipel har arrangerat en del Saab-träffar genom åren och dessutom jobbat så länge på bilprovningen är det många som känner till hans starka intresse.
– Nu kommer Saab-mannen brukar de säga, eller Mister Saab. Det är mitt liv. Hade jag haft ett vanligt efternamn som Svensson hade jag nog bytt till Saabsson, som en gammal kollega kallade mig.