Privatpersonen hittade mängder med känsligt material i en återvinningscontainer nära bussgaraget i Vingåker. Det rör sig om förundersökningsprotokoll från polisen, kring bland annat gamla mordfall. De innehåller känsliga personuppgifter från förhör, fotokonfrontationer, men också brottsplatsfotografier på misstänkta mordoffer samt rättsmedicinska bilder.
– Jag såg otäcka bilder på döda människor, från obduktioner. Bilderna låg helt öppet, säger privatpersonen som hittade materialet och tog med sig delar av det till Katrineholms-Kuriren.
– Det finns hur mycket som helst mer i containern, sa upphittaren som funderar på vem som kan ha dumpat det makabra arkivet i pappersåtervinningen.
– Det är upprörande, sådant här material ska ju förstöras, strimlas, och inte kastas så att folk kommer åt det, säger personen, som inte vill framträda med namn och bild i tidningen.
KK har gått igenom delar av materialet som hittats. Det finns bilder på döda kroppar, bland annat från en rättsmedicinsk obduktion men även likbilder från en brottsplats i terrängen. Det finns bilder på en kvinna som dödades av en älg i Västervikstrakten 2008, där en man först var misstänkt för mord.
Tidningen åkte till den utpekade containern men kunde inte se mer av materialet. Antingen hade containern fyllts på med returpapper som lagts över eller också hade den hunnit tömmas.
Fredrik Beijar är senior åklagare hos åklagarmyndigheten i Nyköping.
– Det är jättekonstigt. Det vi kastar här och det polisen här kastar kommer ett företag och hämtar och bränner.
På 1990-talet och i början av 2000-talet, som materialet i containerfyndet är från, låg alla bilder med i polisens utredningar. Men myndigheterna har blivit mycket hårdare med vilket material som ingår i förundersökningar och kan begäras ut av media och allmänhet, berättar Fredrik Beijar.
– Det är sedan obduktionsbilder på barnen i Arbogafallet kom ut. Jag tror att alla skärpte till sig då och insåg att det här var material som inte skulle ut. Det mesta är ju offentligt, vi måste hitta speciella paragrafer för att kunna hemlighålla material. Skyddsintresset fick större inflytande.
Det var 2008 som två små barn mördades i Arboga, av en kvinna som senare dömdes till livstids fängelse. Bilder ur förundersökningen hamnade på nätet och spreds.
– Tidigare tänkte ingen på att allmänheten kunde begära ut materialet och lägga det på nätet. Det är så lätt att sprida det. Förr var man tvungen att kopiera upp det själv och dela ut det om man ville sprida det, nu kan man ha 10 000 sidor i molnet som man inte ens märker att man har, säger Fredrik Beijar.
För rättsinstanser som Åklagarmyndigheten är det mer jobb numera, när eventuella bilder kanske ska maskeras eller läggas i en särskild bilaga.
– Vi behöver titta igenom mer och bedöma, men samtidigt är det vettigt. Rätten får se bilderna och det är de som ska döma. Men man kan naturligtvis tänka sig situationer där allmänheten inte fått vara med i hela processen och inte kan avgöra om allt gått rätt till.
Fredrik Beijar funderar över vem som kan ha dumpat materialet i containern.
– Kanske en författare som velat ha inspiration till böcker?