I en hage på Abbotnäs säteri i Flodafors betar några av gårdens 60 dikor med sina kalvar.
I pandemins kölvatten har intresset för friluftsliv fått ett uppsving och många tar sig ut i skog och mark. Att fler och fler tar sig ut i friska luften är positivt, men medaljen har en baksida. Sörmlands lantbrukare drabbas hårt när besökare bryter mot allemansrättens skyldigheter.
– Vi är positiva till att folk vill komma ut i skog och mark, men man får inte störa eller förstöra och alla vet inte vad det innebär, säger Christin Larsson på Abbotnäs säteri i västra Sörmland.
Hon är nybliven ordförande för LRF Katrineholm och tror inte att det är illvilja, utan okunskap, som gör att man bryter mot allemansrättens regler.
– Alla vet inte att man inte får gå över åkrar, men det som växer där är grödor som någon odlar. Man förstör helt enkelt det vi ska tjäna pengar på, förklarar Christin Larsson.
Rapsens blomning rycker allt närmare och folk som kliver ut på de solgula fälten för att ta selfies är ett problem för jordbrukare i Sörmland
– När man gör det så skadas plantan så att den inte fortsätter växa. Vill man ta en bild på rapsen får man göra det i kanten av gärdet. Det händer även att folk parkerar på gärdet där det växer höstvete och går över grödorna när de rastar sina hundar, berättar Christins svärdotter Caroline Larsson, som även hon är engagerad i LRF.
Omsorgen om odlingarna och djuren på gården gör att de får vara på sin vakt och hålla koll på besökare.
– Man vill ju mycket hellre prata om trevliga saker och berätta om hur och vad vi producerar på gården, än att börja med att ge dem en tillrättavisning. Många är ju intresserade av vad vi lantbrukare gör, konstaterar Christin Larsson.
Genom en av Abbotnäs beteshagar passerar Sörmlandsleden. I fjol märkte familjen Larsson att djuren undvek att beta i den delen av hagen. När grannar berättade att de sett folk passera där med hund, förstod de varför.
– Hundar ska inte vara i beteshagar, oavsett om de är kopplade eller lösa. Hur liten hunden än är, uppfattar betesdjur den som ett hotfullt rovdjur och det kan framkalla deras flykt- och försvarsinstinkter. Hagen är deras trygga hem och där måste de få vara ifred. Man ska aldrig gå nära eller försöka klappa dem, blir de stressade kan de springa rakt genom staketet, säger Christin Larsson.
Ett annat orosmoln på himlen är de slängda aluminiumburkar som familjen Larsson har hittat i både dikesrenar och hagar.
– Idisslande djur som nötkreatur och får äter glupskt. Om de får i sig metall skär det från strupen och ner. Ska man vara drastisk så är det en plågsam död som väntar. Lika illa är det om burkar slängs på odlad mark. Då blir metallen uppflisad vid skörd och hamnar sedan i djurens foder, säger Christin Larsson.
Att som besökare ta med sig sitt skräp torde vara en självklarhet, men lika viktigt är det att rester från picknicken inte hamnar i naturen.
– Många lämnar matrester i skogen i tron att vilda djur äter upp det, men det ska man inte göra, säger Caroline Larsson.
Anledningen är att den fruktade afrikanska svinpesten lurar i Europa. Det är en mycket smittsam virussjukdom som drabbar tamgrisar och vildsvin. Viruset som sprider smittan kan finnas i korv, kött eller andra charkvaror från länder där afrikansk svinpest förekommer.
– Om man skulle upptäcka afrikansk svinpest i ett område försätts det i karantän och all aktivitet avstannar, konstaterar Christin Larsson.