– Jag slutade bara gå på lektionerna. Jag hade ingen lust längre. Ärligt talat vet jag inte ens om jag är inskriven fortfarande, säger Nyköpingsbon Rocelia Mendez-Hernandez, som nu är 19 år.
Gymnasiet, en djurparksutbildning i Norrköping, blev inte alls vad hon hade hoppats på. Efter bara ett halvår hoppade hon av.
– Det kanske hade gått om man pratat mer med lärarna, men det är inte kul att gå någonstans där man inte trivs.
Ett år senare gjorde hon ett nytt försök, på Realgymnasiet i Nyköping. Men inte heller där kändes det rätt.
– Det gick lite bättre. Men problemet var att jag hade gått ett år på Navet och tappat ett år i Norrköping. När jag började ettan gick alla i min ålder i trean och skulle ta studenten. Det var ganska tufft att se att där hade jag kunnat vara om jag hade skött mig.
Alla berättelser om en skolgång som gått i kras är individuella, men Rocelia långt ifrån ensam. En fjärdedel av alla unga i Nyköping, Oxelösund, Trosa och Gnesta klarar inte gymnasiet, och det är inte bara ett lokalt problem.
Signalerna har varit så många att Europeiska socialfonden nu drar i gång en särskild satsning på drop-outs, som avhopparna också kallas, i hela östra Mellansverige. 65 miljoner kronor fördelas över fem län. Pengarna ska gå till projekt som kan hjälpa ungdomarna att stanna i skolan.
– Utan gymnasieutbildning har man väldigt små möjligheter att få ett arbete. Kommer man inte in på arbetsmarknaden så blir det en belastning för samhället, men framförallt är det inte bra att vara sysslolös ur individens perspektiv. Det här är en utmaning som vi gemensamt behöver lösa, säger Åsa Fichtel, EU-strateg för bland annat Sörmland och psykolog i grunden.
För Rocelia ser det ut att bli tredje gången gillt. Nästa vecka börjar hon plugga igen, på barn- och fritidsprogrammet. Den här gången på Campus Nyköping, och helt i sin egen takt.
– Nu får jag äntligen välja själv. Jag börjar lite mjukt med matte och historia, och tänker inte sätta upp något mål utan det får ta den tid det tar.
Vad behövs för att få unga att stanna i skolan?
– Det kanske låter lite drygt men jag tycker att det står mycket på lärarna, på att de kan göra en lektion intressant. Känner man att läraren har energi och tid att lägga ner på alla sina elever så blir det roligare. Tänk lite utanför lådan och gå inte bara efter vad som står på pappret.
Har du något råd till de som funderar på att hoppa av?
– För det första, att det inte handlar om hela ditt liv. Skit i den där pressen och välj något som du vet att du kommer ha kul med i tre år. Har du kommit så långt att du vill hoppa av, gör upp en plan. Ring till Campus och kolla vad du har för möjligheter. Känns de bättre eller sämre än vad du har nu? Ärligt talat tycker jag inte att det är något fel att hoppa av. Det finns andra möjligheter och gymnasiet är inte för alla.