– Alla får den lagstadgade dygns- och veckovilan. Men schemat innebär att många inte kan vara lediga samtidigt med familjen, säger Lena Lindh, ordförande i Vårdförbundet Sörmland.
Vårdpersonalens tuffa nya scheman börjar nu rullas ut på sjukhusen. De innebär fyra dagars arbete, två dagar ledigt, fyra dagars arbete, två dagar ledigt etc. Som kompensation betalas en extra ob-ersättning på 100 kronor i timmen ut på helgerna och veckoarbetstiden kortas något. Vårdförbundet och Kommunal har motsatt sig schemaändringen. Och nu ringer förtvivlade och oroliga medlemmar till sina fackexpeditioner.
Regionledningen la fram 4:2-modellen vid ett informationsmöte med facken.
– Vi behöver ha lika mycket personal och jobba på samma sätt alla dagar i veckan, säger hälso- och sjukvårdsdirektör Monika Samuelsson.
Hon ser inga risker med schemat.
– Nej. Det här avtalet värnar medarbetarnas behov av vila och återhämtning samtidigt som vi använder resurserna på bästa sätt, säger hon.
Vårdförbundets Lena Lindh säger att "arbetsgivaren pekar med hela handen".
– Vårdpersonalen ställer upp. Men vi behöver en kvalitativ ledighet för att orka, säger hon.
En undersköterska på en covid 19-avdelning på Nyköpings lasarett berättar hur hon varje dag tampas med sorg och rädsla samtidigt som hon är stolt över sin och kollegornas insats.
"Vi tar av och på dräkter, kommer in till sjuka o förvirrade patienter, ser ur som rymdvarelser, dom hör inte vad vi säger i våra masker. Paniken i deras ögon att inte få luft, dödsångest, en del uttrycker dödslängtan, för dom orkar inte mer."
I detta krisläge är det extra viktigt att få tid tillsammans med familjen, skriver hon i ett mejl till tidningen.
Jarmo Heinonen, ordförande i Kommunal sektion nordväst, kan bara hålla med.
– Det tar oerhört mycket på personalen att arbeta just nu. Vi får samtal från frustrerade och rädda undersköterskor som blir omplacerade att arbeta med covidpatienter trots att de kanske haft andra sorters arbetsuppgifter i tio år.
Men de flesta hör aldrig av sig. De förmår inte prata.
– De går bara hem och gråter. De orkar inte ens skriva anmälningar om arbetsskador.
Det är svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenserna, säger han.
– Risken är stor att de drabbas av mental utmattning och inte orkar jobba vidare.