– Vi är en av få verksamheter som önskar att vi inte fanns. Vi vill inte behöva finnas men vi ser nu att det finns ett brinnande behov av oss, säger Emelie Trolin, verksamhetsansvarig för Kvinno- och tjejjouren Miranda i Katrineholm.
Allt eftersom samhället öppnat upp, upplever Kvinno- och tjejjourerna i Sörmland ett högre tryck. Antalet stödsökande kvinnor som är eller har varit utsatta för våld, har varit högre hos Kvinno- och tjejjouren Miranda i Katrineholm hittills i år jämfört med tidigare år.
– Vi tänker att det är ett resultat av allt vi har sett. Dels pandemin men också det mediala. Det har pratats mer om våld och det har fått fler att höra av sig till oss och söka stöd, säger Emelie Trolin.
De började se en ökning av samtal i februari/mars och nådde en topp i maj. Under sommaren har de haft semesterstängt på grund av resursbrist men de ser ett stort behov i och med pandemin.
– Kvinnorna har varit mer låsta till sin förövare för de har inte kunnat åka till jobbet, studier har varit på distans, träningsgrupper har stängt ner och de har inte kunnat träffa vänner. De har blivit mer isolerade och det kan ha gjort att våldet har eskalerat, säger Emelie Trolin.
Även kvinnojouren Mira i Nyköping har sett en ökning av samtal till deras öppna samtalsmottagning. Störst ökning har dock tjejjouren Mira sett.
– Förra året såg vi en enormt stor ökning i antal samtalskontakter, en ökning med 127 procent jämfört med år 2019, säger Agnes Henriksson, verksamhetsansvarig för tjejjouren Mira i Nyköping.
Hittills i år har det ökat med ytterligare 17 procent, jämfört med samma period år 2020. Agnes Henriksson tror även hon att pandemins isolering spelat roll.
– De kanske inte har haft samma möjlighet till kontakt med trygga vuxna att prata med och istället vänder sig till tjejjouren.
Samtidigt har pandemins restriktioner och semestertider gjort det svårt för många kvinnor att ta kontakt med jourerna tror Gunilla Lange, ordförande för kvinnojouren Moa i Eskilstuna. Hon berättar om en tyst vår. Samtalen och besöken till dem har varit färre och placeringarna likaså. Men nu i slutet av sommaren har fler kvinnor hört av sig igen.
– Vi är hela tiden oroliga för vad som händer i hemmen när det är tyst hos oss. När det inte är tyst då vet vi i alla fall att kvinnorna söker stöd och hjälp. Likadant när vi får placeringar från socialtjänsten, säger hon.